16 april 2009

Urladdningen



När en människa, eller ett annat djur, kommer nära en hare, ligger den helt stilla och hoppas på att inte bli upptäckt. Men även om haren ligger blickstilla sprutar adrenalinet ut för fullt i den lilla kroppen och gör den förberedd för den sedvanliga flykten. Ibland klarar den sig och blir inte sedd, människan eller djuret går vidare och haren ligger där ensam och trygg igen. Men då måste den på nåt sätt göra sig av med överskottet av stresshormoner som fyller blodomloppet, och det gör den genom att plötsligt springa runt, runt i en cirkel i hög hastighet. Efter en stund stannar den upp och har då frigjort sig från alla spänningar.

Under påskhelgen i stugan i Ryssbält, var det mulet och dimmigt från skärtorsdagen till påskdagen. Den sedvanliga solen som lockar till skidturer och skoterfärder hölls sig försmädligt borta från himlen. De flesta av oss låg mest inne i stugorna och höll oss i stillhet. Vi kulturella hade trots solens frånvaro, högtidsstunder med hjälp av goda böcker och skön musik. För oss skapar några dagars stillhet inte några adrenalinchocker i kroppen.

För skoterägarna dock, måste påskhelgen ha varit en plåga. Mycket bra skoterföre men inget bra väder för längre turer, gjorde att stresshormonerna pulserade och kunde nog inte ens dämpas av bastubad och sprit.

Men så på annandagpåsk, den sista möjliga dagen, hemresedagen, stod solen äntligen högt mot en klarblå himmel. Och nu kom massor av skoteråkare ut på fjärden, bara för att - precis som haren - göra sig av med alla sina spänningar. Det var för sent för längre utflykter så nu gällde det bara att köra så mycket som möjligt.

Nedanför stugan körde flera skotrar runt, runt i cirklar, i flera timmar. Bara för att få bränna bensin och släppa ut avgaser, både ur förbränningsmotorn och ur den uppladdade själen, som nu fick sin efterlängtade lindring.

9 kommentarer:

Love, literature and gardening sa...

haha - intressant parallell!!

Love, literature and gardening sa...

eller jämförelse heter det kanske

Sven sa...

Love, literature and gardening: Det kan nog heta både och, tror jag nog...

Bert sa...

Suck! Jag blir bara trött. Skoterbränsle borde vara av särskild sort, helt miljövänligt men väldigt dyyyyyyyyyyyyyrt. Och då menar jag VÄLDIGT dyrt.

I "vår skog" fanns på vissa ställen inte rum för ett skidspår.

Totte sa...

Äntligen får jag en biologisk förklaring till snöskoterförarnas till synes galna köriver på vårvinterisarna. Nästa gång kommer jag att se på dem med nya och kanske lite med förstående ögon. Inre spänningar är ju inget att leka med. Och det är ju mer förståelse, inte ilska, som världen behöver. Tack Sven, du är klurig du.

Sven sa...

Bert: Visst, men det har nog minskat en del de senaste åren, tycker jag att det verkar som.

Totte: Men helst skulle man önska att det hittade andra , mer miljövänliga sätt att bli av med sin rastlöshet. Vad säger du om avslappningsband? Med högt motorljud istället för tibetanska klockor....

Maja sa...

Vad skall man göra då som superladdad stadsbo? Rusa runt i köpcentret och slösa adrenalin o dra kontokort tills det går av? Eller hur blir man av med uppdämd frustration när man inte har tillgång till skoter eller is?

Sven sa...

Maja:Haha, shopping är nog ett bra sätt för många, men för mig ökar det istället spänningarna. Man kanske kan jogga, springa runt runt på ett motionsspår. Eller varför inte köra runt, runt i en rondell, precis som norrmännen gör..?

Knapsu sa...

Ja det är synd att de inte kan nöja sig med bara bastu och sprit!
Tyvärr så kombinerar många skoterförare alla tre vilket framgår allt som oftast av måndagsmorgonens tidningsrubriker om "skoterdöden"