21 april 2009

Att upptäcka



Jag åkte till Alvik. Åkrarna där är norrbottens, ja, kanske hela norrlands största samlingsplats för vårfåglarne. Tusentals gäss, svanar och tranor samlas där i slutet av april varje år, och i deras följe kommer duvflockarna, måsarna, kajorna och tofsviporna. Och rovfåglarna!



Jag hade turen att träffa på ett riktigt fågelproffs, en statligt anställd fågelräknare som åker runt till olika fågellokaler hela våren och räknar antalet flyttfåglar. Han pekade på en snödriva där en fågel satt och sa där sitter en pilgrimsfalk. Jag zoomade in med tubkikaren och där satt falken, som jag aldrig sett förut men som nu blev en observation även för mig.

Efter en stund flög alla duvor upp i luften, måsarna lyfte därefter och sedan gässen. Nu kommer nog en örn sa min kunnige vän. Mycket riktigt, strax därefter såg vi det karaktäristiska cirklandet av en havsörn med sina utbredda och långa vingar. Vi tubade och fotade en god stund för att ta tillvara det unika tillfället. Den är ung, sa han, troligtvis tredje sommaren. Den har vitt under armarna, och stjärten är ännu inte helt vit. Ruggningen på vingpennorna gav också den kunnige ytterligare bevis för åldersbestämningen.

Jag kom att tänka på Sven Hedin, en av Sveriges största upptäcksresanden från förra seklets början. När han reste genom Asien stannade han vid varje större sjö och lodade djupet. Sedan bokförde han noga sina upptäckter och ritade egenhändigt kartor över stora outforskade områden.

Det är något med att ”upptäcka”, som är speciellt. Att stå där och plötsligt se den fågel som är ovanlig, och sedan kunna notera upptäckten i en anteckningsbok: observation, tid och plats. Eller som för Sven Hedin, att utforska en hel världsdel och upptäcka den, trots att alla som bodde i Asien redan kände till den. Det måste finnas en skillnad mellan upptäckare och det upptäckta, för att det skall fungera. Det handlar naturligtvis om perspektiv. Sven Hedin hade ett västerländskt, kolonisationsperspektiv på Asien och hade därför företräde att upptäcka och tolka det han såg.

Samtida med Sven Hedin var Freud, som skapade psykoanalysen. Tankegångarna inom psykoanalysen var liknande; det var en stor skillnad mellan terapeut och patient. Grunden till patientens problem - som var omedvetna - kunde bara upptäckas, avtäckas och tolkas av terapeuten. Patienten hade ingen kunskap om sig själv utan kunde bara förstå sig själv genom att lyssna på terapeutens utläggningar, tolkningar och upptäckter främst från drömmaterial. Och tolkningen handlade nästan alltid om Oidipuskomplexet. Det var ifrån dessa ”djupa” analyser som missuppfattningen uppstod att psykiska problem alltid ligger på djupet, och att de måste avtäckas och avkodas. Kanske var det därför Sven Hedin alltid mätte djupet i alla sjöar som han reste förbi, att han precis som Freud ansåg att svaret inte kan finns på ytan.

Hela psykoanalysen med Freud i spetsen håller numera att kastas på historiens sophög. Freud hade fel i det mesta i sina hemsnickrade teorier, och tack och lov för det. Snart kommer alla psykoterapeututbildningar som bygger på psykoanalysen att förlora sin examensrätt.

Idag vet vi att betraktaren påverkar det betraktade. Det finns ingen objektivitet i att undersöka ett fenomen, vilket fenomen det än kan vara. Alla upptäcktsresanden har omvärderats i modern tid och deras nedvärderande syn på de människor som de studerade är genomskådat. Freuds användning av de kvinnliga patienterna har avslöjats.

När jag upptäckte havsörnen, påverkades den då av mitt betraktande. Ja, troligtvis, kanske lika mycket som jag påverkades. Vi är två varelser som påverkar varandra, ytligt sett. Men om Sven Hedin varit med skulle han skjutit ner örnen, vägt den, mätt den och noterat allt i sin anteckningsbok. Han skulle ha gått på djupet i sitt kunskapssökande.

**********

Andra bloggare om: , ,

10 kommentarer:

bettankax sa...

Jag hoppas du har rätt! Tyvärr konfronteras jag dagligen med kvarlevor av Freud och därmed dess förödande konsekvenser. Gud hjälpe oss för alla dessa terapeuter som anser sig ha tolkningsföreträde.

Sven sa...

bettankax: Ja, det kommer att ta lång tid innan Freuds idéer är utmönstrade ur terapiområdet. För det handlar mycket om makt, terapeutens överhöghet över patienten. Som tur är finns inte det i den kognitiva psykoterapin som bygger på Sokrates och den ömsesidiga dialogen.

Milla sa...

I wonder if Nils Holgersson is holding on one of the geese in your pictures...

Sven sa...

Milla: No, I don´t think so, because it´s a swan on the picture...:)

Maja sa...

Otroligt intressant tankekoppling mellan Freuds teorier,Hedins (ill-?)gärning, fågelskådning och yta/djup. Njutbar och idérik läsning.

Jag kopplar till hur jag tar till mig musik - jag lär mig texterna utantill för att kunna medverka när låten spelas nästa gång. Flera (karlar) jag känner, som har liknande musikintresse, kan allt om producenten, vem som spelade vad, vilken låt som var nummer tre på B-sidan och sånt. Kanske har vi bara olika sätt att närma oss saker och göra dem till vårt kunskapsgods? Kanske sa djupet mer för Hedin än den vackra sjöytan som speglade både himmel, berg och skog?

Maja sa...

PS:

"Ser vi människan som hon verkligen är eller så som våra teorier om henne ser henne?" undrade Rollo May. Han spekulerade vidare att terapeuter vanligtvis anlägger en teknik och hoppas därmed få förståelse. May menar att teknik tvärt om måste stiga ur förståelsen. Och förståelse kan man väl bara få om man lyssnar till människans egen berättelse? tänker jag...

Sven sa...

Maja: Intressant när du beskriver skillnaden mellan manligt och kvinnligt kunskapssökande. Jag tror att det stämmer att just det här nördiga detaljkunskapen om ett ämne, är det många män som håller på med. Inom alla områden. Och hela vår västerländska forskningskultur bygger på den. Men det finns mycket känslor ändå inblandade, passioner, som uttrycks i tabeller och mätinstrument....

Jag håller verkligen med dig om att man måste lyssna på människans berättelse, det är viktigare än teknik. Men visst är det konstigt att så många analytiker, i 100 år, varit nästan okritiska Freudanhängare och fortfarande försvarar hans teser.

Milla sa...

These are swans?? They look so much like white geese, especially on the second picture, and in particular the area around their beaks.
In London the swans are much much larger than the ones you have in the pictures: perhaps it is because they eat the scraps of food people leave around the parks... which in itself is a very bad thing, from all points of view.

Sven sa...

Milla: Det finns två sorter, sångsvan som är på min bild och så knölsvanen. Trots att sångsvanen är lite större uppfattar man knölsvanen större och grövre. Så det var nog därför du tänkte på vita gäss.

Anonym sa...

Här http://www.rutvik.eu/ finns nog inte något om Freud men kanske ngt om fåglar.