torsdag, mars 26, 2009

Att se

Jag möter en människa. Vi ser varandra i ögonen, och min blick är stilla, och jag försöker att hålla mig öppen, mottaglig. Det är genom ögonen som utbytet sker, men det är själen som ger förutsättningarna för utbytet.

Finns det rädsla? Förutfattade meningar? Fördomar? Inre aspekter som begränsar synfältet och låter en liten rynka över ögonbrynen spegla reservationen. Små, men avgörande tecken.

De inåtvända går omkring och ser ner och lyfter inte blicken. De ser bara sitt inre eländiga liv, och depressionen blir ett filter som verkligheten inte kan tränga igenom. Ibland önskar jag att de bara skulle öppna ögonen och se det som finns framför dem; människorna, barnen, naturen och solen. En blick skulle räcka.

Många människor går bara omkring och ser sig själva, sin egen historia, sina egna tillkortakommanden, och när de ser in i en annan människas ögon speglar de sig bara. Därför dömer de andra väldigt hårt och skoningslöst.

Ibland undrar jag var all denna rädsla kommer ifrån, som gör oss blinda och oemottagliga. Och var all denna ilska härrör från, som gör oss så skoninglösa.

Men det handlar nog om allt vi bär på, vår egen smärtkropp; samlade traumatiska erfarenheter som livet tillfogat oss. Det första steget är att förlåta oss själva, och alla som tillfogat oss smärtan. Lättare sagt än gjort men nödvändigt.

När smärtkroppen släpper taget, kan den äntligen begravas i havens djup. Och när den ackumulerade smärtan är borta, då öppnas åter sakta ögonen. Den grumliga glaskroppen börjar klarna och synen återvänder.

Och då möter jag en människa.

Vi ser varandra i ögonen, och min blick är stilla, och jag försöker att hålla mig öppen, mottaglig. Det är genom ögonen som utbytet sker, men det är själen som ger förutsättningarna för utbytet. Och två själar får äntligen mötas i lugn och ro.

2 kommentarer :

Maja sa...

Antroposoferna i Järna har byggt vackra golv så att även den deprimerade eller skamfyllde med nedslagen blick skall få det vackra i sig.

Kanske kan man bryta en del av smärtan/krampen/undflyendet genom estetiska intryck som lockar till liv?

Sven sa...

Maja: Ja, kanske. Men min erfarenhet är att nedstämda mår sämre av det vackra och ljusa, för det gör skillnaden mellan inre och yttre mer påtaglig.