onsdag, februari 25, 2009

Med pennans hjälp

Jag har fastnat för en sak, efter att ha sett en intervju med Ingmar Bergman.

Ingmar Bergman är över 80 år och han sitter vid ett skrivbord på Fårö. Klockan är 9 på morgonen och han börjar sitt arbete genom att vässa ett antal blyertspennor, som skall räcka hela dagen. Sedan öppnar han sin anteckningsbok och börjar skriva.

Han är helt ensam i sitt hus. och varvar skrivandet med långa promenader. Han skriver Saraband, en komplicerad historia. Och då måste man ha en sträng form, säger Ingmar, och känner sig stimulerad av att inordna ett stort och svårt material i en tydlig struktur. Jag blev förvånad, säger han, att jag kunde skapa detta vid min höga ålder. Precis samma förvåning som Sara kanske kände när hon blev gravid med Abraham när hon var 78 år.

Exakt klockan 15.00 varje dag går han över gården till huset där hans alldeles egna biograf är inrymd. Där ser han en långfilm. Han ser nästan alla svenska filmer som kommer ut under ett år.

Det märkliga är, och som jag under hela dagen tänkt på, är att en ensam, gammal man, kan sitta vid ett vanligt skrivbord av trä, och med hjälp av vanliga blyertspennor, skriva ett odödligt mästerverk. Hur mycket är inte en människa egentligen kapabel att göra?

Titta på en vanlig blyertspenna, och fundera på hur många romaner, pjäser och filmmanus som kan komma ur detta blyertsstift, utan att man på själva pennan kan se möjligheterna.
Se på ett vanligt anteckningsblock och förundras över att det på en vanlig vit linjerad sida, kan skrivas ord i en sådan följd att det tillsammans blir en berättelse, som kan bli Fanny och Alexander, Smultronstället eller Såsom i en spegel.

I varje penna, på varje blad i en anteckningsbok, finns en inneboende möjlighet att skapa en hel värld.

När du nästa gång ser en vanlig gul blyertspenna, ta upp den och studera den noga. Och försök att förstå hur Ingmar Bergman med en sådan, kunde skapa ett helt eget Universum.

*********

Andra bloggare om: , ,

6 kommentarer :

Elisabet sa...

Nu du, herr Sven .., nu har du skrivit nånting rent omåttligt läsvärt!!

Det tackar man för.

Sven sa...

Tack Elisabet. Visst är det märkligt med Bergman och andra stora författare, vad de kan åstadkomma i sin kammare. Det är fascinerande.

Maja sa...

Om man tittar på ett helt ordinärt tangentbord är det också svårt att begripa hur man kan skapa sådana fördjupade tankespår som man hittar på Promenader och utflykter.

Sven sa...

Maja: Åh, det var ett riktigt gott betyg, som gör mig väldigt glad! Tack.

Anonym sa...

Ja, det är helt otroligt vad som kan komma ur en blyertspenna och i dina, som Maja skriver, fördjupade tankespår kan också en hel värld skapas. Innan bloggandets tid användes nog din blyertspenna flitigt kan jag tänka mig.

Sven sa...

Anonym: Ja, så var det nog, men med bloggandet kom möjligheterna att dela med sig, och få kommunicera med läsare. Det är väldigt spännande med alla olika världar som möts här, inom rutan för kommentarer. Tack för alla fina synpunkter!