fredag, februari 06, 2009

Gör inget dumt

Jag såg filmen Gomorra som handlar om att leva i Italien, närmare bestämt i Neapel, där maffian Camorran är de som styr hela samhället. Filmen är en nästan en dokumentär om de fruktansvärda förhållanden som folket lever under. Våld , pengar och omoral i ett samhälle som helt saknar vanlig mänsklighet. I hela filmen finns bara en person som väljer att ställa sig utanför det kriminella levnadssättet.

Det är en enorm kontrast mot förhållandena här på Porsön i Luleå. Välordnat, tryggt och skyddat. Radhus. Fjärrvärme. På spåret.

Hur bra kan man ha det egentligen? Född på 50-talet som jag är, fortfarande levande.

Ibland blir jag rädd. Inte för min egen död utan inför att den tid jag själv levt och som varit så trygg och välordnad, utan krig och allvarlig miljökatastrofer, verkligen kommer att ta slut.

Jag blir rädd för att isen kommer att smälta som alla säger att den kommer att göra och dränka alla mina barn och kommande barnbarns drömmar, och låta dem leva i hemska övergivna landskap, där mänskligheten förminskats till ett minimum; där bara den starke överlever. Till att hela jorden förvandlats till ett stort Gomorra, där man överlever för dagen med hjälp av droger och vapen.

Jag blir rädd för att Maud Olofsson och hennes anhang skall kunna fylla Sverige med kärnkraftverk som gick sönder i Harrisburg och som Tage Danielsson genomskådade med sin sannolikhetslära, men som nu är död och inte kan protestera när Maud vill möta sina barnbarn med radioaktivitet i hundra tusen år.

Min rädsla har samma styrka som när jag var barn och låg och tänkte på döden; på att jag aldrig, aldrig, skulle komma tillbaka från det totala tomrummet. Aldrig mer tänka, vara, finnas. Aldrig mera vara Jag.

Min rädsla är för framtiden även om framtiden inte finns och kommer aldrig att finnas, i varje fall inte just nu. Samtidigt går den inte att bortse ifrån. Det vi gör nu är avgörande.

Det gäller att inte göra något dumt.

***********

Läs även andra bloggares åsikter om ,

5 kommentarer :

Bert sa...

Jag är lika rädd om livet, som du Sven.

Vi måste säga nej!

Love, literature and gardening sa...

ja varför är det så? Att så många ångar på utan att tänka på framtiden? Jo för det är lättast så just nu i stunden. Vi människor kanske rent generellt är dåliga på att ta ansvar trots att det allra, allra, allra viktigaste är våra barn och deras framtid. Och många av oss blev avtrubbade på vägen nånstans. När jag var 14 gick jag runt med en egenhändigt målad tröja med texten "Krossa privatbilismen". Varför kör samma kvinna V70 med stor motor idag?? När blev hon så bekväm och ansvarslös?
Men kärnkraften - den har jag alltid röstat emot!

Ingela sa...

Du sätter ord på det som jag också känner i dag.

Sven sa...

Bert: Ja, precis. Maud Olofsson, allt verkar gå så lätt för henne, även att svika ideal.

Love,literature and gardening: Nej, det är nog så att vi människor är inställda på direkt behovstillfredställelse, och att det är lätt att skjuta betalningen framåt. Jag är också bekväm och ansvarslös, det är vi nog alla. Men vi måste nog ändra våra vanor. Och stoppa Maud Olofsson.

Ingela: Ja för mig var det filmen Gomorra som gav mig starka känslor, som låg kvar dagen efter när jag hörde nyheterna om Alliansens beslut. I filmen visas hur maffian åker till Venedig och tar hand om deras miljöfarliga avfall,och gräver ner det i marken utanför Neapel. Arbetarna, en del av dem är barn, får jobba helt utan skyddsutrustning. Fruktansvärt både för miljön och för människorna.

Milla sa...

I am glad that you consider yourself lucky that you live where you live, Sven.
The poeple who are born in Gomorra land have no choice in life other than to remain in Gomorra land -there, you have no chance of a different life because you are not allowed to have a chance. And it has been like this for generations and it will always be like this because the State as an Institution and Law is completely absent.

If you can, read the book by Saviano, from which the film is taken. It explains a lot of things which are left out in the film.