onsdag, februari 11, 2009

En man med funktionshinder

Jag är man med funktionshinder. Det är ett funktionshinder som jag själv inte har så stort besvär av utan det drabbar främst mina anhöriga, som jag bor med. Det vill säga min sambo.

Funktionshindret handlar om bristande förmåga att vika kläder på ett riktigt sätt, och som leder till att veck och skrövel blir ett utmärkande drag för tvätt som jag hängt på torkställningen. Min förmåga att vika lakan är på samma sätt nedsatt till minst 90 % vilket omöjliggör förvaring i ett linneförråd, efter mina taffliga försök.

Jag har dessutom ingen kunskap om hur man kan lägga vikta kläder på rätt hylla i en garderob. Även om jag någon gång då och då bestämmer mig för vilken hylla som skall innehålla kalsonger, vilken hylla som skall fyllas med t-shirtar, var tunna tröjor-hyllan och tjocka tröjor-hyllan ligger, så går det bara ett par dagar så har glömt vad jag bestämde så jag börjar trycka in tröjor på den hylla där det finns plats. Till slut är alla garderobens hyllor fulla med kläder som inte hör ihop med varandra och som borde ligga i en helt annan ordning och dessutom borde vara vikta på ett speciellt sätt som kvinnor kan lära sig, men inte män med funktionshinder

Eftersom jag köper de flesta t-shirtar på Dressman har jag många tröjor som är fula, förstörda efter första tvätten. Ni vet, halsen för stor och tröjan har en mer fyrkantig form än en mänsklig långsmal. Men jag nämns inte slänga dom ändå. Jag kan ju använda dem till vardags, när jag åker skidor eller jobbar med något. Så därför har jag satt en liten skylt på en hylla i min garderob där det står ”Fula t-shirt”. Där hade jag tänkt lägga alla mina fula t-shirtar för att kunna skilja dem ifrån de fina och nya.

Tyvärr, beroende på mitt funktionshinder, så började jag ganska snabbt att även lägga snygga tröjor på Fula t-shirt-hyllan och då var det kört. Systemet bröt ihop fullständigt. Nu ligger fula och fina t-shirtar huller om buller, men skylten finns ändå kvar för att påminna mig om mina goda föresatser.

Det är tur att Sverige har en sådan bra och utbyggd handikappomsorg. Jag själv har nämligen en gratis personlig assistent, som också är min sambo, som griper in när mina svårigheter blir som mest uppenbara. Igår kom hon med en bomullströja som jag hängt upp på tork på en allt för kort galge, så att två utbuktningar på axlarna bildats och som skulle se konstigt ut att gå med på jobbet. Hon ordnade upp det hela och det kändes väldigt bra.

Efter den händelsen tillrättavisade hon mig, att så där kan man inte hänga en tröja. Men det var väl ett misstag från hennes sida. Hon vet ju egentligen redan att ett funktionshinder inte går att behandla, det är bara omgivningen som måsta anpassas till den som lider av funktionsnedsättningen.

10 kommentarer :

Elisabet sa...

Ja, VILKEN tur att du har assistans!

Annars kanske kommunen kan bidra med en stödperson ..-)

Lycka till.

(Jag visste inte att jag också hade ett funktionshinder. Men nu, efter att ha läst dina rader, så vet jag.)

Maja sa...

:-) Fantastiskt!

Det finns alltså en till i detta land! Min man har samma funktionshinder, jag är den som lider av det. Jag försöker förklara att om man inte gillar att stryka (en möjlighet att hantera tvätt han glömt existerar) så MÅSTE man hänga slätt och vika rätt.

Hur 17 kan man inte kunna detta? Hur uppstod det skrynkliga funktionshindret? Hur kan det vara total kaos i garderoben men nitisk ordning bland skivor och filmer?

"Vet inte, bara blir så" svarar mannen.

Bert sa...

Fast en sak är då säker.... Var det dig jag mötte på Storgatan igår eftermiddags, så behöver du då ingen färdtjänst, så raska steg som du tog.

(Men det kanske inte var du. Vet bara att jag hastigt blev hejad på av någon till synes okänd, som inte var Tord. För honom hejade jag hastigt på någon minut senare.)

Ingela sa...

Jag tror att detta funktionshinder har en närapå epidemisk karaktär.

Sven sa...

Elisabet: Jaså, du lider av samma problem. Kanske vi skulle bilda en stödförening..

Maja:Jag tror inte din man har den svåra formen eftersom han har ordning på skivor och filmer. För mig är det inte så där fläckvis. Jag kan inte hitta ens mina verktyg när jag behöver dem.

Bert: Det var nog inte jag, jag brukar gå väldigt sakta. Det beror på att jag går och tänker och har svårt att koncentrera mig på två saker samtidigt.

Ingela: Jag tror att det både är genetiskt och miljöbetingat. Förs vidare i släktled efter släktled.

Love, literature and gardening sa...

Det allra första inlägg jag läste som du skrev var det om trasmattorna. Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det. Jag undrar om det inte härrör lite till samma funktionsstörning?
(Jag har ingen ordning i mina garderober heller. Vi kreativa människor har det lätt så...)

Sven sa...

Love,literature and gardening: Det stämmer nog, att det är samma störning som ger utslag för både trasmattor och garderober. Och visst, heller kreativ än pedant!

Brorsan sa...

Detta funktionshinder måste vara genetiskt, det har nämligen gått i arv.

Sven sa...

Brorsan: Haha, ja det är starkt ärftligt på den manliga sidan.

Monet sa...

Det där var jättekul. Ska visa min man detta vid tillfälle. Ni är många kan jag säga!!