21 februari 2009

Blädderblockets återkomst

Jag var på en utbildningsdag tillsammans med folk från näringslivet, egna företagare och privata konsulter. Men vi var också några från den offentliga sidan, kommun och landsting.

Föreläsare var en ung forskare från Handelshögskolan, på väg att doktorera i ”The Toyota way ”, d.v.s. Toyotas världskända sätt att driva sitt företag. En företagspolicy som gjort Toyota till den bil som har världens högsta kvaliten till den lägsta kostnaden.

Nu var det dags att föra över denna modell till tjänstesektorn. Akademiska sjukhusen i Stockholm och Lund var redan inne på spåret. Föreläsningen skulle inspirera oss att tänka nytt.

Jag förväntade mig mikrofoner på huvudet och hightec. Inom kommunen har vi nämligen den inställningen att powerpoint måste man ha för att verka modern och framåt, och om vi någon gång kommer med en overheadbild brukar vi be om ursäkt för vår ålderdomliga teknik. Självförtroendet inom den offentliga sektorn är inte ju inte speciellt högt, efter 20 års nyliberalism.

Döm om min förvåning när det visar sig att powerpoint är ute inom den privata sektorn! Nu, när vi inom offentliga sektorn äntligen springer runt med USB-minnen och bärbara datorer, har dom jävlarna redan gått ifrån det! Tala om fräckhet! Nu var det plötsligt helt ok med blädderblock och whiteboard igen... och tal om att stimulera högerhjärnan.... prata i metaforer... och personliga sentimentala berättelser om uppväxten och relationerna till föräldrarna.... och rollspel .....och långa frågestunder.. ja, rena rama uppgraderingen av stenåldern!

Och inga mikrofoner, bara rösten. Och dåligt ljus på tavlan. Inga bullar till kaffet.....saker som vi inom kommunen skulle skämmas för, hade nu gjorts om till ett självklart sätt att visa på framtidens melodi. Jag kände mig förflyttat trettio år tillbaka i tiden, till socialhögskolan i slutet av 70-talet när vi brainstormade med blädderblocksblad tejpade på alla väggar i rummet.

Men naturligtvis gillade jag det här ”ultramoderna” konceptet skarpt. Tillbaka till whiteboardpennan och mindmapparna, vem kunde tro det?

Powerpointpresentationer är ju verkligen fruktansvärda. De får en att tro att man lär sig något genom att titta på 40 bilder med en massa punkter uppradade. I början av föreläsningen brukar alla anteckna febrilt för att hinna med att skriva ner punkterna men efter ett tag så brukar någon fråga...”kan vi få kopia på bilderna?.... och det brukar gå bra, de kan skickas på mejlen veckan efter. Alla pustar då ut och lägger ifrån sig pennan och sitter sedan bara och slötittar och tänker på annat.

När så bilderna kommer veckan efter på mejlen, så sparar man dem för att titta på dem senare. Men det gör man aldrig, ingen normal människa skulle idas göra det.

Här var det helt annorlunda.
Föreläsaren inledde dagen med att dela ut ett papper i A3-format, till alla. Det var indelat i sex olika fält, och inom varje fält fanns en översiktlig bild uppritad, som visuellt sammanfattade en del av föreläsningen. Hela föreläsningen fanns alltså beskrivet på detta papper, och när dagen var slut hade man fått ordning på alla sex fältens innehåll.

Information på ett sådant A3-papper, är vad en människa kan ta emot under en dag. Men för mig, gav inte papperet bara information. Trots att jag alltid vetat att utveckling går runt, runt i cirklar, öppnade det också mina ögon: Det kommer inom kort att vara väldigt pinsamt att komma med ett USB-minne till en föreläsning, sanna mina ord!

*********

Andra bloggare om: , ,

4 kommentarer:

Love, literature and gardening sa...

Skönt att höra! (Det enda skojiga med powerpoint är att det är så himla kul att PRODUCERA bilderna!)
På den tiden jag hade ett normalt arbete (3 år sen...) ansvarade jag för ett stort företags intranät. Bl a så utbildade jag redaktörer i webb-publicering och då tyckte jag det var mycket piggare att visa handskrivna OH-plastblad som KONTRAST till allt det tekniska perfekta. Hjärnan får inte sitta och bli uttråkad på mötena inte!

Maja sa...

Så himla skoj att jag äntligen är på banan! Har just suttit idag och tänkt ut en planeringsdag för personalen, med verklig low-tech. Blädderblock, white-board... Efter över 10 år som universitetslärare är det skönt att slippa mikrofonen, att få kontakt med auditoriet i fullt ljus och få möjlighet till ett dynamiskt sampel i rummet.

Det är nog första gången jag är i fas med tiden - en märklig känsla. Undrar hur jag snappat upp denna nya trend eller är det rent av så att jag startat den?! Toyota är inspirerade av mig?

Sven sa...

Love, literature and gardening: Precis, hjärnan blir lätt uttråkad av det perfekta, snustorra och strikta. Fram för det krokiga!

Maja: Haha,ja...det är nog du som inspirerat Toyota.... trendskapare, det är vad du är! Och du får nog en nöjd personal efter din planeringsdag.

Ingela sa...

Gulnad furupanel och blädderblock...vart är världen på väg?

Jag gillar nog både PP och handritat. Beror på syftet med informationen. Det är som med folk, blandat är bra.