torsdag, januari 29, 2009

Om olyckan är framme...

I en scen från Jonas Gardells serie De halvt dolda, åker en mamma och hennes son skridskor på den blanka isen på en av Stockholms innerfjärdar. Plötsligt brister isen och mamman hamnar i en öppen vak. Pojken lägger sig ner på isen men kan ingenting göra för att hjälpa sin mamma, som efter en stunds kämpande försvinner under vattnets yta och drunknar. Mitt framför ögonen på den hjälplöse sonen.

Jonas Gardell har i intervjuer berättat att denna scen för honom är en symbolisk beskrivning av hur livet egentligen är. Vi lever tillsammans och skapar våra relationer, men hela tiden drabbas vissa av oss av död och olycka. Och som gör att vi förlorar våra nära och kära, om inte nu, så senare. Jonas berättar om de som fick leva, sonen, och de som inte fick leva, mamman.

Livet innebär - att tillsammans med alla människor som vi känner och har en relation till - befinna oss på denna svaga och tunna is.

Det finns många olika sätt att hantera denna vår belägenhet, som är människans grundläggande villkor. Vi kan t.ex. skapa säkerhets system som minskar risken för att någonting skall hända. Det verkar som om vi svenskar är bra på det.

Om man går ut på en promenad en kväll möter man många människor med gröna reflexvästar och med två stavar, även om de går på en vanlig cykelbana. Även hundarna har sådana västar för att synas och ibland sitter det blinkande cykellysen på halsbanden. Vi lever i hjälmarnas och broddarnas land, där vi fokuserar mer på risken att halka och slå oss än att njuta av promenaden.

Och allt vi gör för att förbättra säkerheten är bra. Alla rondeller och gallerräcken som vi bygger ger en allt tryggare trafik och allt är gott, som Gud sa på sjunde dagen. Man kan lägga reflexvästar i bilen utifallatt bilen skulle stanna efter vägen när det är mörkt.

För inte tala om alla sjukdomar som man bör undvika. Vi kan välja olika kostalternativ för att gå ner i vikt, bli av med allergier eller för att undvika hjärtattacker och blödningar i hjärnan. Vitaminiserat och fulla av Omega 3 olja. Vi kan äta oss friska, förbli unga och till och med kanske lura döden.

Och det är bra. Ju mer vi tränar och äter nyttigt desto bättre mår vi, och friskare blir vi och det är bra. Ingen kan väl säga att det inte är bra att tänka på hur vi sköter oss själva.

Men vad händer när vi tillsätter allt fler åtgärder för att undvika den svaga isen. När vi lägger ut plankor, förstärker isen genom att spola med vatten eller när vi ständigt går omkring i flytoveraller. Eller helt enkelt bara sitter kvar på stranden utan att ta de farliga stegen ut i osäkerheten och det levande livet.

Ja, man kan leva ett helt liv i rädsla för döden och olyckor, men det får den obehagliga konsekvensen att man missar hela livet. En sån människa kommer att bara verkligen leva en gång i sitt liv, och det är när hon möter sin egen död. Då först behöver hon inte längre vara rädd för att något oförutsett kommer att hända.

******

Andra bloggare om: , ,

6 kommentarer :

Elisabet sa...

En sommardag tog jag min moppe,- det var när jag ännu var gift och bodde på landet -, och susade iväg längs lilla slingervägen.

Min störstasyster var på besök och chockades svårt, när hon upptäckte att jag körde iväg utan hjälm.

"Det är bara en liten runda!" sa jag ..., så där så man får känna vinden i håret.

Jag körde inte fort, men kröpkörde inte heller .., för då skulle ju ingen vind kännas.

Det var helt underbart.

"Du hade ju kunnat köra i diket eller bli påkörd eller ...!" sa hon när jag återvände, så ofattbart lycklig.

Jo.

Så är det.

Livet är farligt.

Men ibland är det berusande att känna att man gör så där som man har lust.

Även om det är farligt.

Att jag aldrig har cykelhjälm, gör henne våldsamt bedrövad.

Monet sa...

Jag läser tyst ditt inlägg. Och känner - därute i bloggvärlden, och många är ni från Norrland - konstigt nog, hämtar jag min inspiration och glädje från det svenska. Nu när jag är tillfällig invandrare i södern.

Filmen om Benjamin Button recenserades i fransk morgon-tv idag och faktiskt: exakt så som du skrev berättade man om den. Varken mer eller mindre.

Om döden och säkerhetsåtgärder talas det inte särskilt mycket härnere. Däremot är det sedan en tid LAG på att neonvästar skall finnas INNE i bilen för den händelse man behöver kliva ur av olycksskäl eller andra. Bra tänkt tycker vi!

Ingela sa...

Jag har cykelhjälm när jag cyklar och reflexväst när jag promenerar i mörker. Om jag ska råka ut för något olyckligt så ska det banne mej inte vara något så trivialt som att cykla omkull och få en smäll i skallen.

Då får det hellre vara något riktigt äventyrligt som det är värt att ta risker för.

Det finns förstås inga garantier även om man vidtar de åtgärder man kan i vardagens situationer men man gör så gott det går.

Ingela sa...

Förresten så var den där TV-serien bland det bästa jag sett i den vägen.

Sven sa...

Elisabet: Det är härligt när man gör det där farliga, berusande som du säger. För mig har mitt mod minskat med åren, jag blir mer och mer rädd för olyckan. Verkar vara en tendens för många i min ålder.

Monet: Häftigt att få en kommentar från dig,som bor i Provence! Så stor skillnad från min värld i norrbotten. Men som du skriver,det kanske inte är så stor skillnad ändå.... :)

Ingela: Det är klart att jag håller med dig! Att det är bättre att slå ihjäl sig på mer spännande sätt än att bara ramla med cykeln...

Ja, Gardells tv-serie är också bland det bästa jag sett. Han är en riktig djuping.

Elisabet sa...

Men Ingela, bara för att du och Bert alltid är så duktiga på att använda hjälm, är jag extra-försiktig när jag cyklar .., för jag vill minsann inte att ni ska få veta att jag har ramlat i backen och spräckt skallen ..-)