tisdag, januari 06, 2009

Familjens nummer

0663-10567.
Det var det nummer som jag växte upp med. Min ursprungsfamiljs hemtelefonnummer. Familjenumret. Först 0663, det står för själva hemorten, Husum. Jag är född och uppvuxen i 0663. Sedan 10567, det var vårat nummer, familjen med fyra barn i en villa på Dombäcksön. Jag bodde i 10567 i 18 år innan jag flyttade hemifrån.

Det var väldigt svårt att lämna hemnumret, och i flera år saknade jag förankring i en riktig telefonkatalog. Även om jag hade lägenheter lite här och där så var telefonnumret inte så viktigt, knappt nödvändigt att lägga på minnet.

Men så träffade jag en tjej från 0923. Hon hade växt upp i familjen som hette 22067, men hade som jag kommit hemifrån och bodde nu i 090. Först var det bara en automat i en korridor som vi delade men sen fick vi en egen gemensam telefon, först 090 och sedan 0970. Till slut, anno 1988, kom vi så äntligen till Luleå och bosatte oss på Porsön. Vi hamnade alltså mitt i 0920-området och nu var det dags att skapa ett egen familj med ett speciellt telefonnummer. Alla nummer på Porsösundet börjar på 99 och vi hade lyckan att få 99767. Ett fint och anrikt nummer som vi nu levt med i över 20 år. Våran familj är och kommer alltid att vara 99767. I telefonböckerna i hela bekantskapskretsen och i alla släktingarnas Anitor finns vi som 99767.

Nu har barnen börjat flytta ut till andra riktnummer och främmande telefonkataloger. Men mobilerna har mer och mer tagit över och man flyttar inte längre till ett speciellt riktnummer när man flyttar hemifrån. Symtomatiskt kan man bo i 070 över hela Sverige idag. Kanske ett utslag av globaliseringen, vad vet jag. Och barn är självständiga individer redan i mellanstadiet med ett eget mobilnummer, och till slut är det väl bara vi gamla föräldrar som har en fast telefon, med ett riktnummer som talar om var vi befinner oss och ett nummer för den familj vi är.

Jag tror att mobilerna kommer att bli kärnfamiljens död. Alla kommer att få ett eget nummer så fort man kan prata rent och det finns inte längre någon anledning att ha en fast telefon, med ett nummer som symboliserar en hel familj. Man kommer inte längre att var bofast i sin familj utan endast mobilt uppkopplad till närmaste station.

När jag nu ringer 0663-10567, svarar en kvinnlig röst: ”Telia kundbesked, nummer Noll-Sex-Sex-Tre-Ett-Noll-Fem-Sex-Sju används inte. Kontrollera numret eller ring nummerupplysningen”.
Det känns väldigt skönt att mitt uppväxtnummer fortfarande får vila i frid.

11 kommentarer :

Miranda sa...

Jag har tänkt detsamma om mobilnumren, de ger ingen tillhörighet alls. Det är lite av samma känsla som när de tog bort länsbokstäverna på bilarna.

13 39 34, visst är det vackert. Mormor och morfar. Det är bland de första numren jag lärde mig i mitt liv. 66 ett annat, man ringde via telefonist ännu på 60-talet.

Från en som är uppvuxen i 0920 och har djupa rötter i 0970.

Sven sa...

Miranda: Aha, gemensamma riktnummer...känns nästan som om vi känner varann. Ja,det är vackert och nostalgiskt med dessa gamla telefonnummer...10978, moster Rut.

Sten sa...

Det härliga med mobiler är att nu är vi personer igen inte nummer. I min telefon står det Sven T när du ringer. Det tråkiga är att spänningen försvunnit man vet direkt vem det är. Står det däremot "privat nr" vet man nästan säkert att det är landstinget, kronofogden eller nått annat otrevligt, eller en någon som bara fegar, svara inte på sådana samtal.

Sven sa...

Sten: Först hade gården ett namn, sedan ett nummer till varje familj, och nu är vi individer.
Och sedan åt andra håller;Först var det landskap, sedan län, sedan stat och nu EU.
Du gör rätt i att inte svara på privat nummer,det kan vara Sarkozy som ringer....

Maja sa...

Från kollektivistisk kultur till individualistisk. Från hemgårdens kultur till jordglobens gemensamma.
Spännande tid som vi har nåden att uppleva, en brytningstid som väcker nostalgi och känslor av otrygghet.

Min syster fick vårt gamla hemtelefonnummer som en del av sitt mobilnummer. Vi fick tillbaka lite av familjeidentiteten på så vis. Det känns bra att det lever kvar, vårt nummer. 37350.

Sven sa...

Maja:Vad smart att kunna bevara det gamla i det nya! Så borde man tänka oftare. Jag förstår att det känns bra varje gång du ringer din syster....

Elisabet sa...

Å, jag kan nästan alla mina klasskamraters telefonnummer från 60-talet.
Och till mamma på sjukstugan - 21 -.
Vi hade 0953 - 43, som blev till
10043.

På 70-talet flyttade vi från 0758 till 0953 igen .., det var min egen familj det .., och då fick ett telefonnummer som bara vållade bekymmer, så vi tvingades så småningom att byta.

Vilket det var?

Jo .., 0953 - 111 11.

Tänk, alla småbarn som fastnade med pekfingret i nummerskivan!!

Sven sa...

Elisabet: Haha vilket ettrigt nummer! Nu påminner du mig om nummerskivan, den är ju också historia. Alla siffror satt på samma skiva....men nu sitter varje siffra var för sig.
Individualisiering igen...:)

Bert sa...

0980-12451. Det var vårt nummer när jag var barn i Kiruna. Varför jag kommer ihåg det, vet jag inte. Jag var 5 år, när vi flyttade därifrån. Flytten gick till Luleå 1954 och där fick vi 18535.

Sven sa...

Bert: Bra nummer, båda två. Särskilt Luleånumret, stabilt på nåt sätt :)

Teg sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.