16 december 2008

Vårt irriterande liv

Det finns några uttryck som jag har svårt med, som en del använder ofta. Det är t.ex. ”höll jag nästan på att säga” som man säger just efter att man sagt det man höll på att säga. Eller ”så att säga” som vissa lägger in i varannan mening så ett samtal blir bara en lång rad av så att säga. Väldigt irriterande, höll jag nästan på att säga. Det är jobbigt att lyssna på, så att säga.

En del personer kan inte prata och lyssna samtidigt. Om de t.ex. börjar att berätta något så måste de börja helt från början och berätta hela historien, och om någon i sällskapet ställer en fråga, eller ger en kommentar så hör det inte det och kan inte förändra berättelsen utan måste hela tiden köra sitt eget race. Ofta upprepar de vissa meningar tre eller fyra gånger, för att förstärka ett skämt eller en rolig avslutning. Det är irriterande, så att säga, när de måste upprepa det de redan sagt flera gånger, höll jag nästan på att säga. Mycket irriterande faktiskt när de upprepar det de redan sagt, så att säga, trots att vi uppenbarligen suttit med under hela berättelsen och lyssnat uppmärksamt. Höll jag nästan på att säga.

Skrattarna är värst. Som börjar berätta något och skrattar hela tiden medans de berättar, och som gör att vi som lyssnar inte bara kan sitta soch sura utan förväntas skratta med, och det gör vi tills mungiporna får kramp, eftersom berättelsen ibland är rätt lång och vissa meningar upprepas flera gånger, så att säga, och därför skrattar vi alla flera gånger åt samma sak.

Och dom självupptagna, som är fullständigt skrupulösa när det gäller att framställa sin egna liv som varande perfekt och självlysande. De kan sitta bredvid en ensamstående flerbarnsmor och berätta hur bra ekonomi man har när man är ett par och barnen har flyttat hemifrån. För dem är något som gäller dem allmängiltigt och därigenom borde gälla även för alla andra. De kan okänsligt beskriva hur duktiga och ordentliga deras barn är, i ett sällskap där någons barn just hoppat av skolan och börjat knarka. Empati är ett begrepp som de vet vad det betyder, men inte vad det innehåller.

Sedan har vi psykosomatikerna, som har elallergi, astma, eksem, migrän och dåligt immunförsvar. De förlägger alla former av psykiska inre konflikter på yttre företeelser; elektriska ledningar, mögellukt, fläktsystemet, eller bara helt enkelt på arbetsmiljön i stort. Genom att de aldrig kan ta tag i ett mänskligt socialt problem utan förlägger allt i kroppen, kan de aldrig utvecklas. Varje åkomma är svar på en händelse den senast veckan i gruppen och som upprört känslorna. Känslorna är omedvetna men åkomman verklig och synlig.

Sen har vi bloggarna som irriterar sig på hur andra människor beter sig. Först och främst är bloggarna bra på att märka ord och säga hur folk säger och att det är fel och hur de borde säga eller skriva. Olika uttryck kan fördömas flera gånger, ibland har dom kampanjer mot uttryck som inte ska sägas för att det är felaktigt på nåt sätt.

Sedan är bloggarna bra på att döma andra människor, särskilt de som inte lyssnar eller beter sig på ett sätt som kan vara irriterande t.ex. att de berättar långa historier utan att lyssna på frågor eller kommentarer, eller att dom skrattar hela tiden när de pratar om något. Många människor saknar empati och tar inte hänsyn till andra människor, och det påpekas ofta av bloggarna som dessutom ofta inte tror att elallergi finns överhuvudtaget.

17 kommentarer:

Bert sa...

Haha! Man känner igen fåren på ullen, höll jag på att..... skriva. Hm!?

Anonym sa...

Hur är det med empatin själv? Den frågan kan man ställs sig utifrån innehållet i artikeln.

tiina sa...

Mitt i prick där, Sven!

Sven sa...

Bert: Det var ett bra uttryck för det här, man känner igen fåren på ullen...Godkännes!

Anonym: En väldigt bra fråga, som du ställer.

tiina: ja, man är ju pricksäker..;)

bettankax sa...

Ja, här kan man hitta en släng av sig själv i de flesta "grupperna"(har dock vare sig elallergi,fibromyalgi el dyl...;)). Mycket bra! Har stor behållning av att läsa dina funderingar. Inte blir det sämre av att man hör sig fnissa förtjust mellan varven.

Anonym sa...

Hej!
Bra!
Självironi och ödmjukhet är verkligen hedervärda egenskaper! Jag har båda i rikt mått, jag också!

Sven sa...

bettankax:Ja, vi är ju på vårt speciella vis lite till mans. Mycket av det vi irriterar oss på i vardagen är ganska triviala saker, men det intresserar mig mycket. Det kan också påverka vårt humör negativt, så nog är det bättre att fnissa åt alltihop..istället.

Anonym: Hahaha, den var bra. Jag har svårt att avgöra om du nu är självironisk eller metaironisk. Jag gissar på det senare.

Elisabet sa...

Ja, jag har ju sagt det förut och säger det igen: bli kåsör i nån stor tidning!

Sven sa...

Elisabet: Snart tar jag dig på orden, säger upp mig på jobbet och blir kåsör... Och sedan åker jag till Skåne och målar akvareller på Österlen!:) Vad härligt det vore att bryta upp totalt! Jag såg nämligen ett program som heter Sverige! där en konstnär från Österlen målade akvareller ute på åkrarna, det var såå vackert, med lite snö och sen alla dessa vidder. Jag blev väldigt inspirerad! Kanske var det nära där du bor.

Monet sa...

Sven, jag har tidigare kommenterat dina vackra bilder. På dem ser man att du är en bra observatör. Jag tycker att det är en bra egenskap men att man just därför kanske får akta sig något när det gäller att irritera sig så som du gör på hur människor uttrycker sig, uttalar sig och beter sig i vardagen.

Det känns inte riktigt i paritet med hur du beskriver dig själv; som en nöjd människa och som gläds åt det lilla i tillvaron. Nog kan kan man väl då låta blir att irritera sig över precis allt det du skriver om? Eller? Kan man inte låta det bara vara? Så att säga:-)

Maja sa...

HeHe Sven. Ultrakul! Att beklaga sig över de som beklagar sig över beklagansvärda. Snacka om metabeklagan i humorns tecken.

Fast lite jobbigt blev det allt att läsa. Jag har blivit så bortskämd av dina fantastiska texten att det nästan blev en kulturchock att läsa elegin över klagan.

Inte bara klok och begåvad utan rolig oxo.

Sven sa...

Monet: Intressant synpunkt, även om jag inte tror att man skall blanda ihop texten med min person. Jag har försökt beskriva det som kallas "tankeflödet" som för de flesta människor innehåller väldigt mycket irritationer på allt och alla. För att bli en nöjd människa måste man tänka på ett helt annat sätt. Till exempel ifrågasätta sina egna negativa tankar, som jag gör i de två sista styckena.
Maja:Kulturchock! Då behövdes det här inlägget....;)

Love, literature and gardening sa...

Fnissigt igenkännande är alltid dina inlägg - och så får du ihop det så fint på slutet också...
Välkommen till södra Skåne! Just nu - 5 dagar före julafton - så har vi regn och 5 plusgrader. Du behöver bara gegga lite i den svarta akvarellfärgen så här års...

Love, literature and gardening sa...

Eller vänta, gegga är kanske ett skånskt ord? Det heter nog kladda på svenska.

Sven sa...

Love,literature and gardening: Nä, nog använder vi gegga häruppe också. Det är nog bara Stockholmare som säger kladda. Men titta noga, ser du inte skillnaderna och valören i det gråa....?

livetleva sa...

*fnissar*... Det är till att vara irriterad, tror jag... och riktigt vilken av dessa kategorier som du skulle placera mig (som bloggare i, får jag inte klart för mig... det är kanske lika bra det, höll jag på att så att säga! :)

Anonym sa...

Sabla gnäll, faktiskt.