lördag, december 27, 2008

Ett snörikt landskap



Jag åker skidor genom det snörika landskapet och kommer fram till ladan, som ligger inbäddad i den vitkalkade skogen. Ljuset är redan på väg att reduceras av solens nedåtgående rörelse.

Det är tyst, nästan helt tyst förutom några mesar som far omkring i sitt ständiga sökandet efter mat. Jag förundras ständigt över hur de kan klara livhanken i den kalla och sterila vintermiljön, men på något sätt lyckas de. Men många lyckas naturligtvis inte.

Själv har jag ryggsäcken packad med liggunderlag, kaffetermos och lussebullar. Jag åker upp på bergsknallen, för att kunna njuta så länge som möjligt av solens röda strålar, som ännu inte värmer något, men ändå fyller ögonbotten med vitamin D.

Snön är täckt med spår; harar, ekorrar och älgar som promenerat intensivt inom området. Däremot saknas spår av människor i stort sett , förutom något enstaka skoterspår. Alla dessa djurspår, och avsakanden av människonärvaro, ger mig den tillfredställelse jag är ute efter; ensamheten i naturen.

Ensamheten ute i naturen, har en läkande effekt på oroliga andar och demoner. I naturen är ett träd ett träd, ett berg är ett berg och ingenting annat. Relationerna skapas inte genom yttre ömsesidighet eller dialog, utan endast genom den inre dialogen. Jag talar med mig själv, mot fonden av den bakomliggande skogen, och de svar som naturen ger mig är alltid mina egna.

Det är kanske därför jag känner att ladan som ligger där, lika gärna kunde ha varit jag.

Andra bloggar om: , ,

9 kommentarer :

Turtlegirl sa...

Den utflykten hade jag gärna varit med på! Ljuvligt!

Längtar efter snö så jag kan få ta en sån tur. Ta fram mina skidor och skida iväg!
Har en liten favorittur som är perfekt för en sån tur...med matsäck i ryggsäcken!

Gôtt!

Ingela sa...

Visst är det skönt att vara alldeles ensam ute i skogen? Ofta får jag frågan om jag inte är rädd när jag är det, men något sådant har jag nästan aldrig känt. Nån gång på hösten kanske, när man träffar på en färskt hög med björnspillning, men då skramlar man lite extra med bärhinken så känns det bättre.

smulan sa...

Underbara akvareller och foton du skapar! Jag har tittat på dem en god stund och jag är såå imponerad. Jättevackra!
Gott Nytt År!

Smulan

Sven sa...

Turtlegirl: Jo, det är härligt med skidturen, och sen sätta sig på liggunderlaget och plocka fram termosen. Kaffet!

Ingela: Nej, jag är aldrig rädd heller, inte på dan. Men blir lätt mörkrädd på kvällen....tyvärr.

Smulan: Tack, och du har också fina foton ser jag. Roligt med gamla bilder från din hembygd också. Är själv från Ångermanland..

Sven sa...

Smulan: Och Gott Nytt År till dig också...glömde det.

smulan sa...

Kunde inte låta bli att lägga ut en länk till dina vackra akvareller från min blogg...:)
Hoppas det är OK?

smulan sa...

Tillägg...
Varifrån i Ångermanland kommer du...?

Sven sa...

smulan: Klart det är ok! Jag kommer från Husum, norr om Övik. Nolaskogasare, alltså!

Marge_II sa...

Det låter som en härlig skidtur under de där korta timmarna när mörkret lättat.