onsdag, december 10, 2008

Convoj släpper skiva!

Idag släpper Convoj, där min son Anders spelar gitarr, sin första fullängdare. Den heter Exceptionell och det är den verkligen, exceptionell. För oss som gillar hård och snabb rock, med storstadskänsla, ger den en lång rad njutningsfulla ögonblick. Vassa komplicerade gitarrslingor och en sångare som verkar ha nerverna på utsidan, skapar en musik som omöjligtvis kan finnas i bakgrunden. Nej, den kräver en uppmärksam lyssning, eftersom det hela tiden händer oberäkneliga och intressanta saker. Och där finns också de melodiska refrängerna, som alltid fastnar i huvudet.

Jag hoppas att refrängerna ska fastna i många huvuden efter idag. Lyssna på smakprov ur skivan här.

12 kommentarer :

Turtlegirl sa...

Spännande!

Hoppas det går bra och att de får bra respons!

Håller tummarna!

Ska lyssna nu.....

Turtlan

Sven sa...

Turtlegirl: Javisst är det spännande!

Maja sa...

Skitbra! Jag gillar det nerviga drivet i låtarna, men som varande tant undrar jag om det där verkligen är indie? Jag tycker mig känna ett gott punk-tryck i låtarna och tänker mig indie som mer mesig musik. Hur fel/rätt har jag på en skala?

Skivan skall definitivt införskaffas ;-)

Sven sa...

Maja. Vad kul att du gillar den! Jag vet inte vad som är indie egentligen, men det verkar kunna innehålla även hård musik. Kanske Anders kan svara om han läser den här kommentaren?

Teg sa...

Om indie:

Detta begrepp är svårdefierbart, eftersom man kan använda det på så många sätt. Men jag ska försöka förklara vad som menas.

1. Avståndstagande mot massan, dvs produktion av mainstreammusik.
2. Mer eller mindre esoteriskt förhållningssätt där man skapar en "ingrupp" som förstår, och vill inte nå ut till den breda skaran. Det är ett sätt att göra anspråk på autensitet skulle man kunna säga.
3. Vissa sound kan vara mer indie än andra. Oftast handlar det då om att positionera sig MOT mainstreamsounden. Exempelvis så är ju en ostämd gitarr indie. Eller en falsk sång. Men detta är ju inte beständigt, utan står alltid i relation till hur mainstreamtendenserna går. Exempelvis så är en distad gitarr vanlig i mainstreamrocken. Hur ska man då positionera sig mot det? Ett sätt är att dista "rätt", dvs smakfullt. Vad som är god smak på dist varierar, men styrs oftast av vissa föregångsgestalter. Exempelvis Jari Haapalainen (googla!), för vissa. Eller Josh Homme (queens of the stone age) för andra.


I grunden så syftar "independent music" på ett oberoende förhållningssätt till musikmarknaden. Det är en sort esoterisk reaktion på den kommersiella populärmusikmarknaden, och man kan väl säga att den växt fram i takt med populärmusiken. All populärmusik är en del av populärmusiken, men vissa vill ju inte vara en del av "massan". Från början var det bara subkulturella artister som tog avstånd från mainstreammarkanden, men i takt med att deras sound blev populärt så luckras det hela upp.

Det handlar om en attityd mer än "hård" eller "mjuk" musik. Man kan vara indie och jättemjuk eller jättehård. Ungefär som att vissa programledare kan vara folkliga trots att de är tjocka och fula. Eller nåt.

Sociologen Sarah Thornton har skrivit om vad hon kallar för Subkulturellt kapital. Där reder hon ut det på ett väldigt begripligt sätt.

Teg sa...

indie:

http://www.youtube.com/watch?v=0cRoyFMLUuY


mainstream:
http://www.youtube.com/watch?v=6bn1wojbFWQ

Maja sa...

Tusen tackar för att du Teg reder ut begreppen för en tant som tappat greppet om samtida musik alldeles... I sammandrag kan man alltså säga att indie är musik som är eljest, annars mot vad andra strävar efter, hyllar och framställer? Så det som är indie idag kan vara mainstream imorgon och därför inte eljest längre? Känns då som att indie betecknar mer ett tillstånd i relation till annan musik än en egen genre...

Hittills har jag tyckt att de som omnämnt sig själva som indie mest varit gnällspikar, men får väl vidga min förståelsehorisont att omfatta fler än dem efter denna grundliga lektion.

Tack, tack. Äntligen uppdaterad. (nästa fråga handlar om vad som är progg- och progmusik).

Teg sa...

maja:

precis. Det handlar om ett avståndstagande från folkligheten. Inte så mycket annorlunda än då proggarna hatade abba, kan man säga. Men som med alla nya ungdomsrörelser, eller motkulturer, eller subkulturer, så blir det tillslut inlemmade i majoritetssamhället. Ulf Lundell till exempel, han var ju rebell en gång i tiden. Denna rörelse är svår att förhindra, och därför kan man säga att det som skiljer subkulturellt kapital mot för vanligt kulturellt kapital är att den förra handlar om en markering mot ålder och generation, och den senare snarare är en klassmarkering.

Alltså, om du är gammal kommer du inte förstå subkulturerna fullt ut. Du kan känna till dem. Men, för att återgå till ett tidigare exempel, så kan du nog inte skilja på ett gitarrljud som är mainstream eller indie. Det kan jag. Än så länge.

Sven sa...

Tack för denna givande diskussion, om skillnaderna mellan indie och mainstream, väldigt lärorikt för mig som också är gammmal. Men det finns samma tendens inom konsten. Det finns mainstream där det är viktigt att allt är vackert och välgjort och går att hänga på väggen. Och konst som gör allt för att vara fult och tillfälligt. Enligt Umberto Eco är fulheten mycket mer populärt idag än skönheten.

Hellstream sa...

Fast nånstans måste det väl ändå vara inställningen till musiken som är avgörande och inte bara nån sorts "motvallskärring"-attityd. Allt som är "annorlunda" är inte bra...

Indie från början handlade om att vara "independent" från de stora skivbolagen och ge ut plattor på små oberoende bolag.

Fast det gemensamma i synsättet är ju ändå att indie inte är en musikstil så mycket som en attityd.

Maja sa...

Inser, efter att ha följt Tegs länkar, att fy 17 vad indie man var i ett tidigt 80-tal på Pustervik, Errols och Nefretiti, jag bara inte visste att det hette så då...

Carolas röst är definitivt INTE mainstream, utan en nåd från gudarna. Däremot är hennes musikval alltid otroligt banalt, katastrofalt, illa och försnablat enfaldigt..

Sven sa...

Det är en extrem upplevelse att se Tegs två Youtube-klipp efter varandra. Först äkthet, som också kan vara falsk, och sedan den uppenbara falskheten, som också kan ha en äkta kärna.
"Subkultur markerar sig mot generation och ålder, och vanlig kultur mot klass." Den meningen lärde mig mycket, om varför det ser ut som det gör. Det gäller att aldrig bli vuxen!