måndag, november 24, 2008

Woman Dress man

När jag går in i en klädaffär känner jag redan på tröskeln en stark men vag obehagskänsla. Något är fel men jag vet inte vad. Redan inom fem minuter slår armsvetten till, ett första tecken på den panikångest som ligger på lut, och som lätt kan ta överhanden och få mig att plötsligt vända och springa ut ur affären.

Det största problemet, och som är mest ångestskapande, är frågan om att välja ut de kläder som jag skall köpa ( eller rättare sagt måste köpa nu när garderoben är tom). Jag kan nämligen omöjligt säga vilka kläder som jag tycker om, vilka färger jag vill ha och vad som skulle passa på mig. All min smak då det gäller kläder är fullständigt blank. Av alla hundratals klädesplagg som hänger i affären så finns det inget som märker ut sig mot någonting annat. Hur i friden ska jag kunna köpa något överhuvudtaget när jag varken ser vad jag tycker är snyggt eller vad jag vill ha på mig?
Man kan jämföra det med att vara vinprovare och sakna smaklökar, eller sjunga i en kör och vara tondöv. Att köpa kläder utan ha klädsmak är inte lätt.

Tydligen är jag inte ensam. En stor del av den manliga rasen som idag är i medelåldern verkar ha liknande problem. Det förstår man när man betänker affärsidén kring företaget som klätt oss män i 40 år; Dressman. De har anpassat sig efter sådana som jag, män som måste ha kläder men som inte vill köpa kläder.

Och eftersom vi egentligen inte vill köpa kläder överhuvudtaget, är allt otroligt billigt. Om man köper en tröja har den så låg kvalité och är så billig, att det gör ingenting om den är helt fel. Man kan till och med slänga den direkt när man kommer hem. Och trots att allt redan är så billigt så sänker de ofta priset med hälften. Idag var det halva priset på allt.

Det finns tre sorters män som köper sina kläder på Dressman. Först sådan som jag som kommer in ensam, för att jag är tvungen. Jag blir snabbt omhändertagen av den kvinnliga expediten som inte är så ung som expediter brukar vara. Nej, istället är hon en mogen kvinna i sina bästa år som har en sån där god förmåga att ta hand om oss män på bästa sätt. Om hon inte jobbade på Dressman kunde hon passa inom äldreomsorgen. Hon hjälper mig att hålla paniken borta under tiden i affären, och hon får mig att glömma de starka lamporna i taket och att inte går att dra igen skynket helt i provrummet.

Den andra typen av män är de som har sina kvinnor med sig. Eller snarare, det är kvinnor som har sina män med sig dit och som de skall ekipera. Han får ofta ställa sig mitt på golvet med armarna och benen isär, medan kvinnan går omkring och plockar skjortor och tröjor och håller upp mot mannens bröst, för att hon skall se om det passar. Kvinnan köper ofta ett helt kit åt honom när hon ändå är på gång; strumpor, kalsonger, skjorta, byxa, slips och en kostym. Det ska ju räcka i två år framåt!

Den tredje typen av män är inte ens med på affären. Kvinnan köper allt själv, med en viss hjälp av expediten. Det är roligt att se två kvinnor stå med en blå skjorta, och välja mellan två olika slipsar, till en man som inte är närvarande. Det är lätt att tankarna glider iväg till jämställdhet och sånt.
Dessa kvinnor brukar jag kalla women who Dress man.

Dressman har förstått att män inte kan välja. De har därför bara ett märke; Bastini. Och sedan har det delat upp allt i olika kategorier; skjortor, byxor, tröjor, jackor, osv. Exempelvis så finns det bara en sorts skjorta som ligger i stora högar och det enda som skiljer dem åt är färgen. Det är bra, för då behöver man bara bestämma sig för en färg och då är allt klart. Mörkblå brukar jag välja. Likadant är det med tröjorna. Det finns egentligen bara en eller två sorters tröjor, men med lite olika färger och mönster. Jag köper bara svarta Bastinitröjor, det har jag gjort i flera år.

Under tiden.... i en damaffär. Kvinnor som är lyckliga och som älskar att handla sina kläder, i nya spännande färger och med olika skärningar, tyger och mönster. En stilla undran. Har inte kvinnor haft mammor som tagit hand om dem när de var små?

19 kommentarer :

Ingela sa...

Jag önskar att det fanns Dressqwinn.

Elisabet sa...

Jag har sagt det förut och säger det igen; kontakta en stor tidning och skicka dina alster dit!

Du kommer att göra stor succé.

Och jag ska minsann skicka länken till det här inlägget till en pensionatsvärd som jag känner.

Vi diskuterade det här med klädsmak i afton.

Nämligen.

Sven sa...

Ingela: Men jag tror inte att det behövs...marknaden är för liten ;)

Elisabet: Du är verkligen snäll, som berömmer mig så. Det räcker långt för mig.Tack.

Undrar om din pensionatsvärd känner igen sig, det finns ju män som klär sig snyggt också. Han kanske tillhör den minoriteten..;)

Totte sa...

Alltså! För att öka min motivation inför ett klädinköp väljer jag att se det som ett funktionsinköp. Det innebär att jag slipper fråga mig om plagget är så himla snyggt eller rätt utan kan fokusera på dess funktioner. Är det vindtätt? Har det rätt antal fickor. Är innerfickorna tillräckligt stora? Kan de stängas? Finns det en huva? Andas det? Och så vidare. Den här metoden har fungerat jättebra för mig i många år. Den har egentligen bara en nackdel. Jag hittar nästan aldrig något plagg som är billigt på affärer som Dressman utan tvingas öppna börsen rejält på märkesbutiker för ett aktivt friluftsliv. Ett plus i kanten är dock att jag oftast ser rätt sportig ut. Om än i fel och sällan matchande färger.

Visionary soul sa...

Hur mycket kvinna jag än är, så kan jag känna igen mig i det du beskriver - att man kommer in i butiken, och absolut inget sticker ut lite extra och skriker: "kom och köp mig!"... fast för min del handlar det nog ganska mycket om att jag inte har något konsumtions-sug alls. Jag är helt fel, både som kvinna, och "i tiden", ur ett shopping-perspektiv... ;)

Jag har ett svar på din stilla undran... flickor har mammor som handlat åt dem när de var små, precis som pojkar - och pojkar gör som sina pappor, medan flickor gör som sina mammor... vi präglas in i våra roller av föräldern med samma kön som vi själva. I allmänhet! :)

Sven sa...

Totte: Jag är avundsjuk på din metod. Min bror gör likadant, han köper bara dyra märkeskläder på sportaffärer, det ser alltid bra ut. Men tyvärr, jag är för snål...

Visonary soul: Du är väl en kvinna för framtiden, nu när shopping-eran är över...;)
Det stämmer nog att vi identifierar oss med föräldern av samma kön. Men jag tror ändå att det är skillnad, att flickor får klara sig mera själv i tidig ålder medan pojkarna tas om hand, långt upp i åldrarna av sina mammor.

Ingela sa...

Alltså, jag menar att det skulle förenkla livet med en affär där det fanns enkla baskläder till lagom pris och med en passform för normalväxta kvinnor.

Jag handlar det mesta hos friluftsfirmor på nätet för jag orkar inte hålla på och svettas i provrum och prova dessa smala eländiga plagg som det inte går att röra sig i.

Visionary soul sa...

Jamen det har du rätt i, det har jag inte tänkt på - kanske kan jag hade som en liten reklamslogan för mig själv? "Shoppar tyvärr inte dina kläder - men är å andra sidan billig i drift, så här i börskraschtider"... ;)

Jo, du har nog rätt i att "pojkar" ofta "mammas" alldeles för långt upp i åldrarna... jag kommer tillbaka till mitt föräldra-motto: man fostrar inte barn, man fostrar (blivande) vuxna - och ur det perspektivet kunde man ju önska att fler mammor gjorde sig mer intresserade av att deras söner också ska klara sig bra som vuxna, även utan mamma... det finns något osunt någnstans bakom den där sortens "mammande", som handikappar söner...

Men, jag tror att vi kan trösta oss med att det är något som förändras, med generationerna - unga killar nuförtiden är nog nästan lika bra klädshoppare som tjejerna! ;)

Maja sa...

Jag tycker fruktansvärt illa om att handla kläder och undviker det så långt jag bara kan. Provar inte och köper aldrig något som utmärker sig. Alldaglig enkelhet som passar allt och ingen och är billigt.

Tvärt om är det för min man som älskar att leta efter och prova kläder, en rest från ett modemedvetet synt-80-tal.

Ibland parkerar han mig i en provhytt, bär fram kläder han tycker är snygga och tycker att jag passar i. Det är hemska dagar.

Och jag vet inte om det är grejen att prova-o-handla jag inte gillar eller om det är själva slöseriet med det hela. Jag har tröjor och jeans som är både 10 o 20 år gamla och det är absolut inga fel på dem! Så varför utsätta sig för detta?

Anonym sa...

Och att du väljer svart är bra, en man ska inte sticka ut genom kläderna, det är det inre i honom som ska framträda och just tillsammnas med det svarta yttre blir mannen till den han är. Ren och snygg.

Sven sa...

Visionary soul: Ja, det verkar som den yngre generationens killar kan köpa kläder. De har ju varit på dagis...och klarat sig bättre undan mödrarnas överbeskydd.

Maja: Det är ju så där när man generaliserar, det stämmer inte för alla. För några är det tvärtom. Och vi verkar ju ha samma upplevelse kring att handla kläder, trots olika kön. Man Dress woman.

Anonym: Där håller jag med dig, ungefär som Leonard Cohen, det inre kommer fram bättre. Men svart har ju nästan blvit en uniform för kulturella människor också. Det kan vara lite tråkigt ibland. Men enkelt när man är på affären.

Love, literature and gardening sa...

"Om hon inte jobbade på Dressmann kunde hon passa inom äldreomsorgen" hahahaha så perfekt! Hela inlägget var perfekt förresten. En mycket klarsynt analys för att komma från någon som själv är part i målet. MIn man var som högt uppsatt chef med ansvarsfulla arbetsuppgifter kunde inte reda ut att hamna i klädaffär t ex. "Prova nu ett par blå byxor", sa jag. "Nej, det behövs inte för jag har blå byxor." (Allt för att slippa ut snabbt.) Nästa morgon bad jag honom ta på sina blå byxor som han påstod att han hade. "Nej, de passar inte de är för trånga." Jag BEGRIPER DET INTE!

Bert sa...

Jag har minsann hittat en annan affär, där personalen helt enkelt har samma smak som jag. Men till skillnad från en del andra etablissemang så tvärvägrar de också, när de ser att något inte passar mig. Då får jag inte ens prova, även om jag vill. Å andra sidan är de inte sena att stajla upp mig heller. Och det ser alltid bra ut.

Vilken affär??

Nähädu - Det talar jag inte om.


Lysande inlägg, Sven!

Maja sa...

Det sägs att svart inte bra då det blockerar energiflöden. Kanske viktigt att tänka på när man klär sig inför att möta en annans energier "på riktigt" eller när man bara vill må bra själv?

Klimakteriehäxan sa...

En helt korrekt beskrivning av shoppande!!! Vi känner nog igen oss lite till mans (och kvinns) :-D

Sven sa...

Love, literatur and gardening: Vi försöker nog alla kortsiktligt komma undan ett besök i klädaffär. Jag tror inte det spelar någon roll om vi har ansvarsfulla arbeten, i affären är vi alla små....

Bert: Jag har sett att du alltid är snyggt klädd. Undrar vilken affär det kan vara. Kan den ligga i Boden?

Maja: Det har jag aldrig hört, men det kanske stämmer. Hade för mig att svart är trygg färg, men den kanske är lite kall och avståndstagande.

Klimakterihäxan: Ja, jag skrev om män, men det verkar vara många kvinnor som också är lika oss män. Det blev bra genusperspektiv till slut.

Turtlegirl sa...

Med en man i mitt liv numera vid namn M som köper alla sina kläder på Dressman så har jag upplevt det Du skriver så härligt om.

För mig som nästan premiärbesökare där så upplevde jag affären väldigt färglös!
Blått, grått och svart ungefär. Sen var det inga mer färger.
Får inte män ha rött?

Trots jag är kvinna så är jag bara måttligt förtjust i klädaffärer men så pass kom jag fram till att något jag ska jobba på är att få M att handla på någon annan klädaffär. Kanske kan få honom att gå in på Stadium eller H&M herr...?

Men det går inte och jag kan inte säga till honom det utan jag får använda min kvinnliga list på något smart sätt så han tror att han kommit fram till beslutet själv att kolla in på något annat ställe *L*.

Ha det gôtt!

Turtlan

Sven sa...

Turtlan: Nej, rött det går inte...;) Du kommer säkert att lyckas med din kvinnliga list..

Milla sa...

From what I can understand from this post, my dad was pretty much like you: no clue about clothes! The Foxy Lady (my mum) had to go buy clothes for him, every time! He hated buying shoes too, but of course he HAD to go himself to buy those -and hated every minute at the shoe shop!