18 november 2008

Skriv en plan, för fan!

Vi lever i den skrivna textens tid. Ingenting finns förrän det kommit ner på papper, oberoende om det är händelser, samtal eller bara ett besök på toaletten. Spåren på papper och dokument, eller i datafilen, är bevis för att någonting verkligen har hänt.

Det är därför jag bloggar. Om jag träffar en människa och tar en fika med henne, så har mötet inte ägt rum fullt ut förrän jag fått skriva ner mina iakttagelser och funderingar. Då först, när det finns beskrivet i ett inlägg, känns det fullbordat. Man kan säga att jag lever hela tiden efter min tid.

Att jag har blivit en sån människa är inte så konstigt, eftersom jag jobbar inom socialtjänsten. Inom socialtjänsten har det skrivna ordet blivit det enda som verkligen är betydelsefullt, en utveckling som pågått i snart 15 år. Om en socialsekreterare träffar en klient en timme, tar det samma socialsekretare tre timmar att administrera och dokumentera allt i journalen.

Och egentligen ska socialsekreteraren också skriva det som inte sades, men kunde ha sagts. Socialstyrelsen har nämligen lyckats genomdriva handlingsplaner inom alla möjliga tänkbara områden;  hedersrelaterat våld, våld i nära relationer,  våld i samkönade relationer, barn som bevittnat våld osv. Dessa handlingsplaner tvingar socialsekreteraren att tänka på alla möjliga problem, som klienten inte har sökt för, men som kanske kan finnas, och därför måste en lång checklista gås igenom vid varje besök, som sedan dokumenteras.

Statliga myndigheter har numera en strategi för att klara sitt eget skinn. Om en grupp människor i samhället har problem, och det uppmärksammas politiskt, t ex i Kalla fakta, löser man det med hjälp av kommunerna blir skyldiga att skriva en handlingsplan i frågan samt genom en extra tillsyn av att handlingsplanen är skriven. Tillsynen sköts av Länsstyrelserna, som numera flera gånger om året kommer till kommunen och läser alla journaler under några veckor.

Likadant är det inom skolan. Varje problem löses med tillskapandet av nya handlingsplaner. Den roligaste är Likabehandlings-planen. Där ska det stå att barnen skall behandlas likvärdigt, vilket alla vet aldrig kommer att ske. När min son pryade på en skola, gav hans mentor honom i uppgift att Googla på Likabehandlingsplaner, och ta ut en lämplig på utskrift. De gjorde min son, ändrade logga och datum och skolan klarade tillsynen.

Handlingsplaner är skriftliga och visar på hur man skall handla i vissa situationer. Men nuförtiden hinner ingen längre handla. Alla sitter istället på sina rum och skriver handlingsplaner, vårdplaner, arbetsplaner, genomförandeplaner, planer mot våld, planer för par i samkönade relationer, broschyrer, informationsmaterial på alla olika språk, samverkansavtal, samverkansdokument, verksamhetsplaner, aktivitetslistor m.m. Eller yttranden till tillsynsmyndigheterna där man svarar på frågor varför man ännu inte skrivit någon handlingsplan.

All denna utveckling har styrts av några få damer på Socialstyrelsen. Dom har lurat socialtjänsten lika mycket som Vattenfall har lurat sina elkunder. Som staten lurat alla som köpte Teliaaktien. Som Björklund lurat hela svenska folket att vi har en dålig skola. Som professor Rössner lurat svenska folket att mättat fett är skadligt.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Lysande, lysande!

Maja sa...

Ja hjälp. Och vi har gått på det. Hur kommer det sig att vi har sådan tillit till auktoritet/myndighet att vi inte tänker själva utan bara sväljer allt?

Äntligen börjar det hända något med fettskrämseln i alla fall och blickarna riktas mot naturligare föda än mager matliknande substans...

Sven sa...

anonym: Ja, kanske lysande över ett mörker.

maja: Ja, visst är det konstigt att vi går på allt hela tiden. Men det beror nog på att etablissemanget har makten över informationen, de styr vad vi får veta. Det är därför det är så härligt med bloggandet, numera sprids information utanför media. Tänk bara på doktor Dahlqvist blogg, vilket genomslag.
Är fläsk och smör!

Bert sa...

Planmänniska har jag egentligen aldrig varit. Men nog har jag skrivit planer i mina dagar ändå. Men mina planer är ju vettiga om de följs. Förstås. Det är ju givet.

Ingela sa...

Amen.

Fast till fläsk- och smördieten känner jag mig mera tveksam.

Inte så mycket av oro över min egen hälsa, utan allas vår gemensamma.

Sven sa...

Bert: Det går nog inte att komma undan planer var än man jobbar. Men visst jobbar du med reseplaner...?

Ingela: Ja, det känns konstigt om allt man lärt sig under trettio år plötsligt skulle vara tvärtom. Så jag förstår din oro. Men när man ser att professorerna som stått bakom de gamla råden, är på livsmedelsindustrins lönelistor, så kan man faktiskt undra. För mig har tron på etablissemanget, det senaste halvåret minskat med 100 %.

Ingela sa...

Min länk till mig själv (jag vet, taskig bloggetikett) blev inte så bra. Det jag har skrivit om är i alla fall ett slags internationellt perspektiv på högproteinkost i I-länderna.

Sven sa...

Jag tyckte det var bra skrivet. Och att du har en poäng med din fråga om de globala konsekvenserna. Och jag vet inte vad som är rätt. Men att jag mår väldigt bra av LCHF.