lördag, november 22, 2008

Lev i ljuset



Snön lägger sig sakta men säkert över ladugården och den åttkantiga logen i Björsbyn. Det är ljuset som togs ifrån oss i oktober som nu återvänder till oss i form av den vita snön. En slags avbetalning på den skuld av mörker som hösten alltid ger upphov till.

Men egentligen vill jag inte ha med ljus, mörker eller tid att göra. Varken nuet, eller det förflutna. Dag eller natt. Men språket tvingar mig ständigt in i dessa fållor. Nuet ses alltid i förhållande till det förflutna och framtiden. Och mörkret alltid i relation till ljuset.

Hur vore det om nuet istället fick stå för ljuset, och det förflutna för mörkret?
Tänk, då skulle vi alltid leva i ljuset!

Andra bloggar om: ,

4 kommentarer :

Anonym sa...

Jag tror att ljuset kan stå för nuet. Och om än mörkret kommer och vi ändå kan befinna oss kvar i nuet kommer ljuset. Bara vi har tålamod att vänta, så ska ljuset åter komma till oss.

Anonym sa...

Glömde. Vilken underbart fin akvarell. Man kan nästan känna den analkande vintern och med glädje inför den.

Agneta sa...

Du har målat min farmors fars hemgård. Fint!
Rött är aldrig så rött som i november. Ljuset finns bara man ger sig tid att titta på rätt sätt.

Sven sa...

Anonym: Tålamod. Ett bra ord i dessa tider. Och glädje.

Agneta: Det visste jag inte, att det var din släkt som bott där. Ett fint ställe! Du har rätt, i november kan färgerna bli starka om man ger sig tid att se.