fredag, november 28, 2008

I begynnelsen var Namnet

Namn är intressanta. Jag heter Sven och det är inte betydelselöst. Namnet hämtades från min morfars far, som hette så, men han hade varit död sedan många år när jag föddes. Av berättelserna om honom har jag förstått att jag är rätt lik honom, samma lugna humör och enkla levnadssätt. Och det är egentligen inte så konstigt.

När föräldrar namnger sitt barn och tar ett namn från släkten - från en person som de redan känner - så kommer barnet att präglas starkt av föräldrarnas och släktens föreställningar och förväntningar. De ser likheterna mellan barnet och namnets föregångare, och därigenom förstärker de personlighetsdragen hos barnet som påminner om föregångaren. Personlighetsdrag som inte påminner om den tidigare personen nonchaleras däremot och försvinner snart ur barnets repertoar.

Man har ju gjort många vetenskapliga försök där lärare fått veta vilka barn i en ny klass som är duktiga och vilka som är mindre bra. Sådana förutfattade meningar tenderar att slå in och barnen blir som läraren tror att dom är. Hur omgivningen ser på barnet är alltså avgörande för vilken person det kommer att utvecklas till. Det betyder att Namnet skapar barnet precis lika mycket som Ordet var i begynnelsen.

Från 50–talet och framåt började många föräldrar att ge sina barn namn efter skådespelare och rockstjärnor. De hette Billy, Conny, Bing, Elvis, Johnny, Sonny, och så vidare i en lång rad. Namnen var ofta tagna från amerikanska filmer och var naturligtvis föräldrarnas idoler. Men det var personer som föräldrarna bara kände till via bioduken och Johnny kunde ju t ex i en filmroll spela god och en annan film värsta boven. Föräldrarnas förväntningar på barnet utifrån namnet kunde därför ibland bli lite splittrat. Och inte bara det. Barnen riskerade att bli idealiserade och upphöjda på en pedestal, precis som idolerna med samma namn.

Därför kanske det inte är så konstigt att under 60 och 70-talen var fängelser och behandlingshem fulla av de s.k Y-barnen, dvs barn vars namn slutar på Y. Någonting brast i uppfostran för dessa barn, kanske kring gränssättning. För hur roligt är det att sätta tydliga gränser mot sin egen idol? Ingen vill väl ge sig på på Billy the Kid eller bli arg på Johnny Cash.

Idag heter många barn samma som de kända skådespelarnas barn. Hur deras liv kommer att gestalta sig det vet vi inte än. Möjligtvis kommer de ännu mer än tidigare bli barn som har som enda mål att bli kända i mediavärlden. Att vara med på ett foto i tidningen blir nog livets höjdpunkt för både Pärla och Puma.

4 kommentarer :

Anonym sa...

Har du tänkt på vilka som idag får "rejäla" namn? Alla hundar och katter som heter Hugo, Kurt, Sixten mm

Anonym sa...

Kanske Josef och Maria är rätt så bra namn på barnen.

Sven sa...

Anonym: Hahaha, det har du rätt i, det har jag inte tänkt på. Det är hundarna som "fostras" i tv också, inte bara barnen....Vi börjar få ett jämställt samhälle, även mellan djur och människa....

Josef och Maria, det är fina namn. Med god historia.

Teg sa...

det finns ju också en viss klassrelation till dessa y-names. kanske slår jag in en öppen dörr här, men alla släkten söker inte i actionfilmer för att finna förebilder, utan det är mer underklassen som gör det.

kanske för att de vill starta nåt nytt, inte döpa barnet efter sin alkoholiserade förbrytare till farfar. men de reproducerande krafterna är starka. till och med en önskan efter att bryta en trend, sätter igång samma trend fast i en ny skepnad.