tisdag, november 11, 2008

En handläggares dröm



Det finns många sätt att leva på, i november. Man kan tänka på hur mörkt, disigt och regnigt det är på morgnarna, och att det ännu inte kommit nån snö, för det blir mycket ljusare när snön har kommit, och hade bara snön kommit så! Och man kan tänka att det kommer att bli halt idag på cykelvägen, temperaturen ligger ju på noll, och det kanske är bäst att ta bussen så att man inte kör omkull, bryter handleden och måste sjukskriva sig, nu när försäkringskassan inte längre godkänner andra sjukdomar än dom dödliga.

Man kan fundera på allt som är fel i hemmet. Dynorna från ute-stolarna som fortfarande ligger kvar nere på soffan, i väntan på att bli transporterade till vindan, för den obligatoriska vinterförvaringen. Tapeten i tvättstugan som fortfarande inte är åtgärdad efter vattenskadan förra sommaren, då vattenutkastaren läckte vatten rakt in i väggen. Och brickhängaren som vi köpte i Stockholm som fortfarande inte är satt upp i köket, utan står på bänken och varje dag är i vägen så att alla måste hålla på att flytta undan den när man lagar mat eller diskar.

Eller fundera på de stora frågorna. Borde jag ha blivit något annat? Varför sökte jag inte in på läkarlinjen och blev läkare istället, de som tjänar så mycket pengar på att jobba på kvällar och nätter utan att vara schemalagda. Och är det här radhuset från 70-talet, med sina byggnadstekniska brister och med utsikt över en garagevägg, det bästa som mitt sketna liv kan uppbringa? Mitt äktenskap, som nu hållit i snart trettio år, borde det egentligen inte ha hållit en betydligt kortare tid, medan man fortfarande var attraktiv på den numera utdöda kärleksmarknaden.

Frågor och funderingar som uppstår i novembermörkrets ansikte, likt ett grått skägg som vittnar om djupa analyser av världens grundstenar.

Nej, nej, så ska man inte leva i november. Tänk så här i stället;

Man ska kliva upp i tid, så man kommer iväg i tid, så att man klarar jobbet i tid, så att man kan gå hem i tid, så att man kommer i säng i tid.
Och man ska kliva upp i tid, så att man kommer iväg i tid, så att man klarar jobbet i tid, så att man kan gå hem i tid, så att man kommer i säng i tid.
Och så vidare.

Men glöm inte att drömma om framtiden. Tänk att ta ledigt en helt vanlig dag, en tisdag i februari, och inte göra något speciellt! Bara gå omkring i staden när den är som vanligt.
Såna drömmar är viktiga att ha, för att man skall orka.

Andra bloggar om: , ,

9 kommentarer :

Elisabet sa...

Å, du underbare Sven .., du skriver så man blir alldeles matt!

Inte borde du ha blivit läkare!

Du borde ha blivit författare eller krönikör i någon av våra största tidningar!

Men det spelar ju ingen roll .., nu gör du oss bloggläsare lyckliga och tacksamma för att du finns och för att du kan sätta ord på känslor som många av oss har.

T a c k! /Elisabet

Sven sa...

elisabet: Åh tack för berömmet, det värmer i novembermörkret. Och du har rätt, jag trivs egentligen med som det är, och jag behöver inte vara någon annan. Du vet, jag är ju en nöjd människa....

Anonym sa...

Såg dokumentären och var sen så nöjd med livet. Bäst var när han tog fram sina torra knäckebrödskivor ur sitt skåp och knaprade på en, den andra låg kvar för ett senare tillfälle och så jobbade han vidare, så enkelt. Och den trista återkommnde frukosten. Och att ta ledigt en vanlig dag när allt är vanligt. Vilket fint liv.

Sven sa...

anonym:Ja, det är ett fint liv. Liknade väldigt mycket mitt eget liv; rutiner, små förväntningar och glädjen över det lilla.

Bert sa...

Jadu - Vi är nog rätt lika i ett avseende du och jag. Jag är också nöjd, utom när jag gnäller.

Tack för att jag fick veta att jag inte är ensam.

Sven sa...

bert: Ja, du är också en drömmare ;)

tiina sa...

Å, vad livet låter enkelt, helt plötsligt. Det är en konst att inte fastna i detaljerna.

Det verkar vara en väldigt tilltalande pomtiddelipom-filosofi, Sven!

Sven sa...

tiina: Haha,det var ett bra ord för denna filosofi!

Brorsan sa...

Här kan man se filmen igen:

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=96007&a=1307045