måndag, oktober 20, 2008

Mörk materia



I torsdags kväll var jag på rockklubb och lyssnade på Cult of Luna, där min son Anders spelar keyboard.

Cult of Luna spelar ångestmetal så hård och mörk som musik bara kan bli. Scenshowen är fantastisk och alla i publiken blir helt invaggade i ett slags hypnotiskt tillstånd och den tunga rytmen får allas huvuden att gunga fram och tillbaka. Låtarna bygger ofta upp en sån spänning att det till slut måste få en utlösning och det sker i form av sången, skriksången, som gör att spänningen släpper ett ögonblick, för att därefter börja byggas upp igen.

Det är svårt att veta vilka känslor som får utlopp i denna hårda musik. Men det är naturligtvis arkaiska tillstånd av aggressivitet och förtvivlan som formuleras, på ett väldigt ursprungligt sätt. Den får mig att tänka på shamanernas trumresor som med oändligt upprepade rytmer försätter sig själva och andra i transcendala tillstånd, som får en människa att lämna sin kropp och övergå till att bli någon annan. En björn. En trana. Eller ett lodjur.

Rockklubben Medis förvandlades i torsdags till ett samiskt läger för andeutdrivning och när hela lokalen var fylld av djuriska läten och lägereldens rök låg tät över scenen, och hallucinatoriska ljuslampor fått sina epileptiska anfall... då kom jag att tänka på en sak.

Hur lätt är det inte för en medelålders man att fördöma denna musik, för sin våldsamhet och sitt mörka uttryck. Men för mig är det istället väldigt lätt att acceptera den, just för sin styrka i uttrycket.

Svärtan i denna musik är lika stark som den mörka blåsvarta färgen i en stor akvarell av Lars Lerin, målad mitt i vintern i Lofoten. Med hjälp av dessa starka mörka färger, eller den tunga rytmen i musiken, skapas kontrasterna som är ursprunget till att vi kan se ljuset. Både Cult of Luna och Lars Lerin bevisar den vetenskapliga sanningen att det finns lika mycket mörk materia i universum, som den synliga. Och att våga möta mörkret, i alla dess former, är förutsättningen för att kunna se ljuset i tillvaron.


Lars Lerin

Andra bloggar om: , ,

12 kommentarer :

Bert sa...

Tack för att du påminde mig om Lars Lerin. Jag hörde en recension av en utställning som han tydligen är aktuell med, men kunde inte komma på vad han var känd för, trots att jag hörde Lofoten nämnas flera gånger.

Men nu vet jag. Fantastisk akvarellist.

Gotiska Klubben sa...

Hej Sven,

Citerar din kloka Lars Lerin tolkning i min Lars Lerin-tolkning.

Att vi båda relaterar till musik, du till hårdrock och jag till Pink Floyd är rätt spännande.

Antagligen har vi lite rätt båda två: det finns en påtaglig musikalitet i Lerins verk, en musikalitet som speglat och speglar vår egen tid och dess musik.

Hälsningar
Gotiska Klubben

http://goterminnen.blogspot.com/2008/10/lars-lerin-p-valdemasrsudde-2008.html

Visionary soul sa...

Mmmm... vilken alldeles underbar tavla... oj vad den väcker känslor och minnen! :)

Turtlegirl sa...

Å är Du en Lars Lerin vän?
Han kommer ungefär från mina trakter här i Värmland.
Helt otroligt härlig konst i olika stilar som han skiftat mellan under åren!

Tavlorna från hans hemkommun om vintern är så klockrena även om jag också gillar Lofotenperioden mer.

Som Gotiska klubben skriver så ställer han ut på Valdermarsudde nu men jag föreslår ett besök på Laxholmen i Munkfors som är öppet sommartid. Där finns hans konst att varje sommar utställd i en omgjord fabrikslokal.

Kolla här: http://www.laxholmen.org/

Ha det gott!

Marcus sa...

Precis så! För mig är det precis det där det handlar om och det är därför bland andra Cult of lunas musik har varit så viktig för mig genom åren.
Tack för Lars Lerin!

Sven sa...

bert: Jag var förra veckan på Lars Lerins utställning på Waldermars udde. Precis som Gotiska klubben skriver, är den väldigt stark och en utställning som berör. Han ställde ut i Luleå en gång kanske för 10 år sedan på gamla konstens hus.

gotiska klubben: Väldigt roligt att läsa din text, och se att vi gjort liknande reflektioner. Jag känner verkligen igen mig i dina poetiska beskrivningar av hans konst. Och roligt att du publicerat flera av hans bilder.

visionary soul: Ja, och det finns många bilder av honom att fördjupa sig i.

turtlegirl:Håller med, hans bilder från värmland, ödegårdarna i snö, underbara! Tack för tipset, det blir säkert ett besök i Munkfors!

marcus: Ja, Cult of Lunas musik är stark. Och Lerin har varit viktig för mig i många år. Leve Kulturen!

Milla sa...

"Cult of Lunas musik är stark": too right! Not for nothing I travelled to Oslo to see them, saw them in London a few months later and listen to their music every day -and have done so since Hydra.

MARVELLOUS!

Anonym sa...

en så fin och oväntad koppling mellan två mörka akter. bra!

Maja sa...

Den jag lever med lyssnar med förkärlek till riktigt hårda saker; dödsmetall och allt-metall-det-nu-heter. Och han menar på att alla i publiken är möra, goa, glada, lugna och tillfreds efter en riktigt hård huvudrunkande konsert. Att den publiken inte går ut och sparkar ihjäl folk som t ex fotbollshulliganer gör.

Sugen på mer Lerin tar jag mig till Waldemarsudde imorgon....

Sven sa...

milla:Du är ett riktigt fan! Och musiken är verkligen värd att lyssnas på varje dag.

anonym: Kopplingen uppstod av sig själv. Livet är full av sammanträffanden.

maja: Jag tror det stämmer, huliganerna finns mest på fotboll, där "förbrödring" pågår. I hårdrocken verkar det vara en härlig kombination av mjukhet och hård metall. Precis som man uppfattar Lars Lerin också, mjuk och skör, men med en enorm kraft i uttrycket.
Blir roligt att höra sen om vad du tycker om utställningen.

Gotiska Klubben sa...

Fick ett mejl av Lars Lerin som jag inte vill undvara dig, Sven:

http://goterminnen.blogspot.com/2008/10/lars-lerin-tacka-fr-recentionen.html

disa sa...

好神拖,料理,幸福,好色,頂好,好事多,好玩遊戲,史萊姆,線上遊戲,A片下載,影城,愛情公寓,貼圖,情色,網站,遊戲,小說,文學,色情,交友,影片,臺灣,小遊戲,論壇,嘟嘟,視訊,小說,言情小說,貼圖,用品,情趣,漫畫,情色網,情色,遊戲,85cc,嘟嘟,網站,18成人,影片,交友,貼圖,圖片,圖片,文章,小說,光碟,微風,影片,漫畫,文學,遊戲,電影,論壇,成人,做愛,aio,小說,聊天室,聊天室,聊天室,尋夢園聊天室,視訊,聊天,聊天室,聊天室,聊天室,聊天室,免費視訊,交友