tisdag, oktober 28, 2008

Goda principer

Det finns många s.k gurus som åker runt och föreläser om hur man kan uppnå personliga framgångar. Ofta är det personer som kommer från idrottsvärlden och som gjort stor lycka inom sina tävlingsområden. Det handlar ofta om ett budskap som består i att sätta upp mål, fokusera på dessa mål och sedan jobba målmedvetet mot det uppsatta målet. Man måste tänka positivt och helst bortse från motgångar och svårigheter. Ni kanske har hört historien om glaset som är halvtomt eller halvfullt....
Ofta kallas det mental träning, när vi väljer att bara se på våra positiva tillgångar och fokusera på att lyckas. Eller att bli lycklig.

Jag tror inte alls på det där. Sport och idrott är absolut inget som kan hjälpa oss när det gäller att hantera livet.

Ta slalom till exempel. Där är banan utstakad med pinnar och du vet i förväg var portarna finns där du skall åka igenom. Målet finns också på ett klart utmärkt ställe. Det gäller alltså att åka en förutfattad bana, med ett väl definerat mål och det skall ske så fort som möjligt.

Så ser inte livet ut. Vi vet aldrig i förväg var pinnarna finns som vi måste undvika, eller var portarna finns som vi måste igenom, och målet flyttar sig hela tiden utifrån hur vi tänker och hur vi personligen utvecklas. Det finns egentligen inte någon anledning att ha mål överhuvudtaget.

Istället för mål behöver man ha principer för sitt liv. Principer som är goda och som för saker och ting framåt, mot utveckling och växt istället för mot personliga mål.

En viktig princip är att framgångar och lyckade projekt, visserligen är bra och eftersträvansvärda, men de ger inte mycket mer än en viss personlig, men kortvarig glädje. Framgångar kan inte lära oss något nytt, eftersom vi då kört en viss bana, som vi tidigare stakat ut och som det visade sig gick hem. Därför kan man ligga lite lågt när man får positivt beröm, uppskattning och god kritik av omgivningen. Roligt visst, men ganska betydelselöst.

Nej det är vid motgången, det misslyckade projektet eller den oväntade oturliga vändningen, som det stora ögonblicket har infunnit sig. Det är då som slalompinnarna oförklarligt bytt position och vägen blivit stängd, och målet som var så hägrande, nu försvunnit in i en tjock och ogenomtränglig dimma. Det är vid dessa tillfällen som vi kan utveckla vår inneboende förmåga, förändra vårt tänkande i positivt riktning och lyckas med konststycket att låta misslyckandet bli grunden för den nya vägen framåt. En väg som vi hittills aldrig har beträtt och som vi aldrig skulle ha beträtt om inte motgången hade tvingat oss.

Om man lever efter denna princip, blir man aldrig överväldigad vid framgångar eller särskilt nedslagen vid motgångar. Man kan därigenom använda en stor mängd frigjord energi, till att fortsätta framåt i livet och göra stor nytta. Man saknar mål men det blir ändå bättre och bättre.

Inte som idrottsmännen som blir helt tokiga av glädje när laget vinner och helt bedrövade och förstörda vid en förlust. I dagliga livet är en sådan inställning förkastlig och slösar bort vår livsenergi.

Många går tyvärr omkring och låter idrottens (och näringslivets) tävlingsmentalitet genomsyra tillvaron, särskilt på jobbet. Det är synd. De flesta människor hamnar alltid utanför prispallen.

Jag kommer aldrig att gå med i tävlingen. Jag kommer bara att utgå från de goda principerna, som för saker och ting framåt. Men det är fortfarande ovisst, och kommer alltid att vara ovisst, var jag slutligen kommer att hamna.

Andra bloggar om: ,

8 kommentarer :

Anonym sa...

Det känns skönt och avslappnat och jag lutar mig helt tillbaka och tar till mig dina goda principer. Mycket befriande!

Sven sa...

anonym: Rätt inställning! Att luta sig tillbaka, är det bästa sättet att få någonting gjort.

Totte sa...

Gillar särskilt skrivningen om att leva utan mål. För jag har verkligen försökt hitta något fast mål som jag verkligen tror på och är beredd att kämpa för. Men utan att lyckas. För målen förändras ju, precis som du skriver, med den situation jag just då befinner mig i. Näh, nu ska jag försöka leva mållöst och föränderligt ett tag istället. Och se vart det leder...

Sven sa...

totte: Ja, det är bättre att bara låta livet pågå, och ingå i processen. Någonstans kommer man, ofta dit man inte visste att man var på väg. Men hemligheten är principerna som man använder för att möta processerna. Den här bloggen handlade väl om principen "värdera inte, använd energin till att gå framåt istället".

Bert sa...

Slumpen har, tillsammans med mig, alltid styrt mitt liv på ett utmärkt sätt.

Varför förändra ett vinnande lag?

Sven sa...

bert:Precis som du är jag väldigt förtjust i slumpen. Och som du skriver, det gäller att samarbeta med den.

Maja sa...

Nu förstår jag varför dessa käcka budskap som f d idrottarna kört ut klingat så fel i mina öron. Varför det känts som att de försökt klämma ner den runda bollen i Duploboxens fyrkantiga hål - och lyckats med det.

Tack för hjälpen att förstå varför jag inte blivit frälst efter dessa föreläsningar. De är inte mina förebilder i ämnet livskunskap.

Sven sa...

maja: Haha vilken bra bild, att "klämma ner den runda bollen i det fyrkantiga Duploboxen". Nej, de är inga förebilder i livskunskap, även om de vunnit några tävlingar.