5 oktober 2008

Avlövningens tid



Jag lyssnar till Arvo Pärt – Tabula rasa, medans vinden tjuter utanför och regnet piskar mot fönstret. Det är en härlig känsla att sjunka in i musiken nu när hösten kommer med den stora innesittartiden, och fjärrvärmen från Luleå energi, med en av landets billigaste avgifter, värmer ryggen. Sådana här kvällar, när mörkret lägger sig tidigare än veckan innan, och än veckan dessförinnan, vill jag ha svår och tung musik, som stämmer överens med den dramatiska förändring som pågår utanför fönstret.

Löven som lägger sig tillrätta
på marken, förkastade av trädet, har förlorat sin livsuppgift. De står helt utanför arbetsmarknaden, trots att det är arbetslinjen som gäller. Ingen av dem kommer nånsin att kunna genomföra en fotosyntes igen, även om rehabilteringsinsatser skulle sättas in tidigt. Allt som händer nu, påminner om regeringens nya sjukförsäkring som trädde ikraft 1 juli och som kommer att avlöva arbetsmarknaden från människor, som är sjuka eller lågpresterande. Även inom politiken är det höst. Drömmarna om en bättre värld smulas ständigt sönder av girigheten hos direktörerna för den fria marknaden.

För dessa löv finns ingen återvändo. Men till våren kommer det nya, som igen tror på marknaden och att det går att låna ut hur mycket pengar som helst till folk, som inte har täckning för sin konsumtion. Och det kommer att gå så bra att alla kommer på grön kvist igen och glömmer den röda hösten och man kommer då att avreglera och ta bort statens tillsyn, eftersom allt nu växer och frodas och sifforna ligger på plus.

Det är inte minnet det är fel på. Alla minns den förra nedgången. Precis som jag var förberedd på att denna höst skulle komma, med dessa hårda vindar, som ikväll lämnar björkarna kala, passiva och i dvala inför vintern.

Philip Glass kommer in i mina hörlurar med sitt pianospel som flyter i en jämn ström av toner som påminner om regnets smattrande mot fönstret. Upprepningar av samma teman om och om igen, men med små förskjutningar av tempo och takt med hjälp av synkoper. Det får mig att tänka på livets flöde. Dag efter dag, alltid samma teman, alla dessa upprepningar. Men samtidigt de stora underliggande förändringarna av årstider och åldrar, som är så svårt att uppmärksamma i nuet, men som ibland plötsligt uppdagas för oss genom insikter; om att sommaren är över eller att man har blivit gammal. Eller att nu är det plötsligt lågkonjunktur igen, trots att ingen trodde att den skulle komma.

Det är nog bra att se fram emot både hösten och vårt eget åldrande, med tillförsikt. Det görs bäst genom att inte fly, utan bara acceptera sakernas tillstånd. Genom att acceptera förändringen, fårorna och rynkorna, och ta emot dem, blir hösten en tillgång istället för en förlust. Och lika lätt att uppskatta som i mognaden av ett rabarberblad, liggande på marken i en trädgård.



Andra bloggar om: , ,

6 kommentarer:

Elisabet sa...

Igår efter jobbet tog jag tidningen och lade mig på soffan och bara läste och hade det skönt.

Så kom jag till familjesidorna.

Tittade på alla brudparen som numera ser så ofattbart unga ut ., och skummade igenom dödsannonserna, för här nere känner jag ju nästan aldrig någon som finns med där, men ändå.

Och jag häpnade.

Jag är född 1954 .., och en tredjedel av dödsannonserna var nog människor i min ålder vars liv nu var slut.

Alldeles paff, blev jag.

Kvinnor och män som stilla insomnat i kretsen av de sina.
Lugnt och stilla.

Eller hastigt och helt oväntat.

Så var det.

Sven sa...

elisabet: Jag är född 1955.....hade ingen aning om att det var så bland dödsannonserna. Men man märker hur många som blir allvarligt sjuka runt omkring i bekantskapskretsen.

Men vi får väl äta LCHF..så ordnar det sig ;)

Bert sa...

Jaha - Och vad skall jag tänka då? Född långt före er båda.

;)

Sven sa...

Gör som Länkarna, ta en dag i taget..;)

Milla sa...

As far as I could understand the post, I can tell you that you are one poetic scientist :)

Sven sa...

milla: I like to be both poetic and scientist. Thats a good combination...;)