måndag, september 29, 2008

Jag borde ha reagerat

Ingenting börjar här. Allt har en historia, ett förflutet, som lagt grunden för händelserna i nuet. Man kan säga att nuet inte uppstår enbart i nuet utan är helt beroende av det som varit. Ingenting uppstår ur intet (om man bortser från the big bang) Men samtidigt, om man inte lever i nuet utan är fast i det som varit , förlorar man alla möjligheter till utveckling och förändring.

Det som har hänt har hänt. Men man måste dra slutsatser av det som hänt och ta med sig själva slutsatsen in i nuet. Vår historia blir samtidigt vår vägvisare framåt, vår emotionella gps.

Det är skuldkänslan och skammen som hjälper oss framåt. När vi känner skuld har vi gjort något fel och när vi skäms har omgivningen gett oss en tillrättavisning. Båda känslorna ger oss en fingervisning över hur nuet skall hanteras, och hur vi skall sona de felsteg som vi begått.

Men ett barn kan skuldbeläggas eller utsättas för så starka kränkningar, att det naturliga systemet förlorar sin funktion. Istället skapas förnekande av skuld och skamlöshet, som omintetgör möjligheterna att förbättra sig i nuet. Ett dåligt beteende leder då inte till självrannsakan och försök till positiv förändring, utan till självförhärligande och ett förnekande av den egna skulden.

Dessa barn och ungdomar fastnar i sin historia och kommer inte vidare. De ältar sig genom tillvaron och kan inte lämna gamla oförätter utan börjar istället hata andra. Alla de andra som de tror har hela skulden för att det blev som det blev. Hat är inte vrede, utan en konsekvens av vanmakt och ett försök att skydda en skadad självkänsla. Om alla som hatar istället kunde känna vrede, och få utlopp för en berättigad ilska, då skulle de komma vidare.

Den senaste helgen har det varit flera våldsdåd i Luleå. En 16-åring knivskuren och en 22-åring har blivit skjuten av polisen efter att ha hotat en anhörig. Skolskjutningen i Finland nyligen. Alla händelser är det senaste ledet av en kedja händelser som inte började nu i helgen, utan långt tillbaka i tiden. Hatet finns där som en konsekvens av låsningen i historien.

Hoppas att vi inte gör på samma sätt och låter skulden bara hamna hos förövaren. Eller hos polisen som gjort fel. De har sin egen skuld och vi har våran. Jag ansvarar över min egen skuld och det är bara den som jag kan göra någonting åt.

Men var finns min skuld? Kanske på fotbollsmatchen när barnen var små, och jag hör en förälder förlora fattningen och skrikande kränka sin son, för att han missade målet eller tappade bollen. Jag borde ha reagerat.

Andra bloggar om: , ,

4 kommentarer :

aurorabuddha sa...

Det ar karma, vet du... ;o)

Sven sa...

aurorabuddha: Precis. Det är Karma.

Bert sa...

Svårt är det!

Men jag skyller också på den exponering av våld som man matas med i snart sagt alla medier.

Vi påverkas av reklam oavsett om vi vill eller inte. Det är liksom meningen med reklamen. Vi beter oss slutligen som den vill att vi skall bete oss.

Säger man att videospelandet påverkar ungdomar, får man genast en massa ovett från de som spelar, de som konstruerar och därtill en hel del psykologer och andra experter. Samtliga hävdar on-linespelens oskyldighet.

Fan tro't.

Sven sa...

bert; Jag vet inte. Samtidigt hävdas att våldet totalt sett minskar om man lyssnar på BRÅ. Jag tror de flesta kan skilja på våldsamma spel och verkligheten, men de för dom som redan är trasiga, i utanförskap, där har säkert spelen negativ påverkan.