måndag, augusti 11, 2008

Old man young i Göteborg



Vi har varit på besök i Göteborg, och hälsat på äldstsonen. Det har varit så roligt att!
Eftersom det var festivalen ”Way out west” samtidigt kom alla dit, hela familjen samlad på ett ställe i Sverige som inte är Luleå, det hör inte till vanligheterna. För varje gång vi hälsar på kommer Göteborg allt närmare och närmare. Jag vet inte vad det beror på.

När man besöker sin son är det så lätt att missa det väsentliga. Närmiljön runt lägenheten där han bor. Soprummet. Fåglarna på gården. Affären där han handlar. Sovandet. Steka ägg i stekpannan. Hyra film på samma ställe. Vandra runt i omgivande bostadsområden. Se på människorna och försöka förstå hur dom är. Följa med och titta på stadens begivenheter. Besöka flickvännens arbetsplats Röhsska museet (tack Anna!).

Våra resor handlar mest om att äta och fika på rätt tider och lämpliga platser. Att åka in till stan, fika och sedan äta middag på restaurang, det är ett tillräckligt dagsprogram. Allt vi gör är egentligen bara en förevändning för att kunna sitta ner och umgås.



Men denna gång blev det också till att åka runt Hisingen med båt. Vi åkte en fin kvällstur från stad till land, vidare till hav och tillbaka till hamn. Hisingen är så stort att hela turen tog fyra timmar. Vi kom in mot hamnen sent på kvällen och det var så vackert med Älvsborgs fästning och alla kranar mot fonden av stadens ljus (tack Anders!)
Båtresan var perfekt för egentliga syftet, att sitta tillsammans många timmar och bara följa med och inte göra annat än samtala och titta på det förbiglidande landskapet.

video

På lördag kväll följde jag med ungdomarna på festivalen och såg Håkan Hellström och sedan Neil Young. Neil gjorde en fantastisk konsert, så till och med jag kände mig young på nytt. Om man kan uppbåda en sådan energi och styrka vid 62 års ålder då är inte livet slut förrän man är död. Tänkte jag, där jag stod tillsammans med ungdomarna, glad över att de accepterade att jag stod där. Det kändes som om hans musik, rockmusiken, utplånade alla skillnader mellan oss tusental som stod där och lyssnade. Alla blev vi ett, i ett magiskt distorderat ljud från scenen.



Men musikupplevelserna var inte slut för det. Med hjälp av en snäll taxichaufför kunde kvällen avslutas med Park hotells klubbspelning sent på natten. De gjorde en häftig spelning och de spelade tight och intensivt och musiken gick verkligen hem hos publiken. Det gjorde mycket att de hade en bra trummis och tjejerna från Taxi, Taxi som körade.

Tågresan hem från Göteborg var ett kapitel för sig. Eller snarare ett kapitel i en roman av Arto Paasilinna. Vad sägs om en berusad, blind man på tåget, vinglande i korridoren med sin vita käpp sökande efter sin kupé? Men det tar vi en annan gång.

Allt går inte att ta med en gång.Men det är ju inte så länge till nästa gång, säger man och tänker motsatsen.

Andra bloggar om: , ,

7 kommentarer :

Bert sa...

Göteborg och Luleå verkar ha ett förhållande till varandra. Rentav någon sorts släktband. Två motpoler. En i nordöst, den andra i sydväst. Diagonalt över landet.

Många är de göteborgare som flyttat till Luleå och trivs. Många är de lulebor jag känner som trivs i Göteborg.

Nå'nting är det!

Sven sa...

Ja, det har du rätt i. Det finns en slags märklig bindning emellan, trots att det är så olika hav.

Intressant, det du skriver om att det är motpoler. Ska höra med sonen som bor där och som också läser etnologi, vilka reflektioner han gör.

En intressant fråga.

Ingela sa...

Neil Young...vilken lycka att se/höra honom levande. Det hade jag gärna gjort för han har varit en favorit i många år. Visserligen har han gjort en del rätt så mediokra och nån ganska knasig skiva, tacka för det med den gigantiska produktionen. Mycket av det han gjort tycker jag väldigt mycket om.

När du skriver att du imponeras av hans energi och styrka tänker jag på att han haft dålig hälsa hela sitt liv. Riktigt skruttig har han sett ut ibland, men tydligen är det sprutt i honom fortfarande.

Sven sa...

ingela: Ja, det var verkligen en lyckligt stund. Förvånadsvärt mycket sprutt var det. Jag säger som ungdomarna:grymt!

Turtlegirl sa...

Göteborg, en liten storstad brukar jag tänka.
En stad som är mysig och man blir fint bemött!
Som värmlänning har man mycket gemensamt med göteborgarna!
Lite samma skrot och korn.

PÅ fredag ska jag dit över dagen, vi har ju bara 25 mil dit, 3 timmar med tåget. Ett Lisebergsbesök står på programmet.

Å när kommer händelserna på tåget på pränt? :-))

Milla sa...

Now that I have sort of 'read' the post and looked at the pictures you took on the water, I feel all 'Sweden homesick'...even though Sweden is not my home :) Gothenburg is such a beautiful city!

And congratulations to you and your talented sons :)

Sven sa...

turtlegirl: Det verkar som om vi alla känner igen oss i göteborgarna. Både lulebor och värmlänningar. Intressant!
Ja, tågresan ja. Den var otroligt händelserik och absurd. Får se om jag skriver om det. Att åka tåg ensam som jag gjorde, det måste vara det bästa sättet för en bloggare att få material....
milla: Ja, kanske Sverige blir ditt hem till slut. Särskilt när du redan har "hemlängtan" hit ;)
Men jag tror att platsen du bor på har inte så stor betydelse,man kan trivas överallt. Det handlar mera om en inre inställning, att söka inre harmoni på det ställe man befinner sig.