15 augusti 2008

Att Börja och att Sluta

Det finns två saker i livet som är väldigt svårt, och det är att Börja och att Sluta. Om man inte lär sig att börja och att sluta då får man ett tragiskt liv.

Först finns den stora Början och det är födelsen. Den är smärtsam och som tur är behöver man inte bestämma sig för att den skall ske. Den första Början sker vare sig vi vill det eller inte. Likadant är det med det stora Slutet, det vill säga Döden. Den kommer vilket fall som helst och dyker upp även för dem som har svårt att sluta med saker och ting, uppskjutarna.

Mellan födelsen och döden finns det ett oändligt antal mindre situationer där vi börjar och slutar, och som är upp till oss själva att se till att det blir gjort.

Vi börjar dagen, vi börjar jobbet, vi börjar projektet, vi börjar leva tillsammans, vi börjar älska, vi inleder relationer, vi startar resor, vi börjar utbildningar och vi börjar klara oss själva och vi börjar vår bana och vi börjar borsta tänderna. Hundratals gånger per dag, tusentals gånger per vecka och tusengångertusen gånger per år börjar vi saker, stort som smått.

Vi slutar jobba, vi skiljer oss och avslutar relationer, våra resor tar slut, och vi förlorar vår förmåga att klara oss själva, vi går i pension, och vi sköljer av tandborsten och vi avslutar dagen och somnar. Hundratals gånger per dag, tusentals gånger per vecka och tusengångertusen gånger per år slutar vi med saker, stort som smått.

Allt som är roligt
ska börjas, men även det som är tråkigt måste inledas och sättas igång. Allt som är roligt tar slut och måste avslutas och även det tråkiga måste få fortsätta ända tills det skall sättas punkt.

Men det är svårt att vara människa och hantera dessa två ytterligheter. Att ta det första steget innebär ofta att vi känner ett stark motstånd, ofta en rädsla för att sätta igång något som vi vet kommer att ta slut. För det är avslutningarna - alla avsked, alla förluster - som är det svåraste, för de påminner oss alltid om döden. Men döden kan vi inte skjuta på, som tur är. Däremot försöker vi ofta uppskjuta många av livets nödvändiga avslutningar, i det längsta eller kanske genom att förneka att de finns överhuvudtaget.

Att inte kunna avsluta innebär att livet inte hittar sina former och sina gränser, ej heller sina möjligheter eller sina begränsningar. Det blir ett glidande liv där det förflutna ständigt blandas med nuet och där ångest över det oavslutade flåsar i nacken. Det blir ett morgontrött och oengagerat liv där man skyr ordet ”deadline” som tydligt talar om dödens närvaro i sista inlämningsdag. Ett liv där nödvändiga nystarter alltid hämmas av det gamla och oavslutade och allt tvingas stagnera i en lång, lång väntan.

Därför. Strukturen är viktigare än känslorna. Se till att börja och sluta, även om det känns svårt. Börja förändringen nu. Sluta med det som inte är bra för dig.

Men det finns naturligtvis vissa saker som aldrig kommer att ta slut.
Neil Young till exempel, kommer aldrig att sluta spela för oss.

2 kommentarer:

Matildas fikarum sa...

Det är så sant. Man vill inte att dagen ska ta slut, och så stannar man uppe alldeles för sent, trots att det blir mos av nästa dag.

Sven sa...

Ja, så är det. En av livets dilemman, att sluta i tid när det är roligt.