tisdag, juli 29, 2008

Verkligheten och minnet

Jag har lätt att glömma det som varit och jag samlar inte speciellt mycket på gamla händelser och episoder. Och jag är rätt imponerad av folk som i minsta detalj kan beskriva upplevelser från förr, det som hände för 20 -30 år sedan. Jag är snarare en människa som lever i perioder; starka intressen med tillhörande vänskapskrets under en viss tidsrymd som efterhand förlorar sin laddning och därefter övergår i en ny period, bestående av nya intressen och byte av livsstil. Lämnade perioder förlorar inte bara sin psykiska laddning utan efterhand försvinner även minnet av det förflutna. I varjefall i detalj och sär-skiljt, bara de stora dragen återstår. Ofta kommer mina kamrater ihåg det jag sagt för 10 år sedan mycket bättre än jag själv.

Mitt sätt att vara just nu, är bara ett sätt av ett oändligt antal olika möjligheter. Och varje gång jag väljer att bete mig, känna och handla på ett visst sätt, försakar jag alla andra, miljoner och åter miljoner, alternativ. Därför försöker jag befinna mig i ett visst stadium, vara en särskild personlighet, ha ett speciellt intresse, bara under en begränsad period innan jag går vidare till en ny gestaltning av tillvaron.

Jag ser verkligheten mera som en installation än som något fast och materiellt. Vårt sätt att se på tillvaron är en illusion skapad av synsinnet och hjärnans otroliga förvandlingar. Våra relationer styrs av ett känsloliv som är helt immateriellt och som saknar all form och substans.

Genom att våra liv och relationer bygger på att vi avsäger oss alla andra möjligheter, och att vi skapar detta liv genom att göra ständiga val; små, små val som vi inte märker att vi gör, tror vi till slut att vårat nuvarande liv är det enda alternativet. Att det är följdriktigt, nödvändigt och det som vi måste finna oss i.

”Sån är jag” är ett av det värsta uttryck jag vet. Och jag avskyr allt detta tal om vädurar, fiskar och stenbockar. Att hur vi är skulle bestämmas av stjärnornas placering när vi föds, en sådan tanke är för mig orimlig.

Men vi styrs mycket av vår barndom, naturligtvis. Jag har upptäckt flera saker hos mig själv, önskningar och strävanden av olika slag, som härstammat ur bortglömda händelser i barndomen. Saker som jag inte kommit ihåg men som ändå funnits där i det omedvetna och påverkat mig i mina avgörande val.

Till exempel denna stuga som jag nu sitter i. Det är en röd bagarstuga, en gammal timring som vi satt upp tillsammans, min sambo och jag. När vi skulle bygga bron på stugan, hade jag en stark önskan att vi bara skulle ha ett enkelt tak, ett sådant som sitter fast på väggen och skyddar bara själva dörren för regnet. Nu blev det inte så, vi gjorde en mer rejäl bro med ett riktigt tak.

I somras besökte jag Ström, en liten by i Arnäs, där jag tillbringade en eller två somrar tillsammans med mina föräldrar, före sex års ålder. Jag hade sönerna med för jag ville visa dem det här stället, för ingen av dem hade sett huset förut som vi bodde i. De började alla skratta när de såg det röda huset, som naturligtvis såg exakt ut som våran stuga, dock i ett större format.

Över dörren på huset, fanns precis ett sådant tak som jag velat ha på våran stuga. Jag förstod plötsligt att byggandet av stugan, som jag trott kommit till genom självständiga val, snarare varit en försök att iscensätta ett bortglömt, men positivt barndomsminne. Som tur var lyckades jag inte helt. Det har min sambo sett till.

6 kommentarer :

Milla sa...

Och, this post is so beautiful and my Swedish skills are so bad! I ahev to write in English:

"Jag ser verkligheten mera som en installation �n som n�got fast och materiellt."

Isn't this what an artist who creates 'modern' art might say? :)
And it goes very well with the fact that you are able to 'select' what are the memories that you want to keep, and what are the new experiences that you want to have.
I haven't been able to do that -yet.
I think the capacity of seeing life as a selective 'installation' comes with experience, and perhaps I haven't had enough of that yet (I am 'only' 35).

It is a beautiful little house that you are in, Sven, traditionally Swedish. I have seen many for sale in the north of the country. Very, very pretty.

Sven sa...

Choosing assumes that you are aware. I believe in mindfulness, to become aware of the present. It is now everything is done.

Fine pictures of Elfsborgs fästning you have posted!

Anonym sa...

Skönt att vi är fler som avskyr astrologi! Drömkunskap skulle nog ger dig mer information om stugvalet.
För övrigt tur att du har en klok sambo!

Totte sa...

Vilken tur att vi oftast har människor omkring oss som påverkar våra liv på olika sätt. Så att vi slipper upprepa oss allt för mycket. Kanske är det just detta som för utvecklingen framåt. Inte minst vår egen.

Sven sa...

anonym och totte: Ja, det är nog tur att vi har människor omkring oss, som påverkar våra uppgjorda planer. Min sambo och jag har varit oense om ett fönster till höger om bron i stugan, hon har velat ha ett, och jag inte. Varför jag inte velat ha något förstår ni om ni tittar på huset på bilden, barndomshuset, för det saknar ju ett sådant fönster!

Nu, efter 18 års diskuterande,sitter äntligen ett nytt fönster där i vår stuga.
Vem har sagt att inte jag kan utvecklas...?

Milla sa...

Tack! For the comment about the pictures. However, it's all down to the city, that is so lovely.