4 juli 2008

Att dricka vin

När vi drack sprit hemma i Husum då var ju huvudsyftet att bli berusad. Att bli full var det vi ville uppnå. För om man var full kunde man gå över gränsen, göra dumma saker och bete sig som ett svin. Och det var skönt att komma i det tillståndet i varje fall någon gång per vecka, lämpligast till helgen.

Om man till exempel var intresserad av en flicka kunde man bli full och stöta på henne utan att behöva ta fullt ansvar för närmandet. Om det sket sig kunde man hänvisa till ”fyllan och villan”. Att man inte visste vad man gjorde; när spriten går in går förståndet ut.

Och det var det som var hela vitsen med att bli full, det ansvarsundvikande beteendet. Under berusningen kunde man en stund bli fri från frontallobens och förnuftets hegemoni, och känna sig starkt, fri och självsäker. Allt var möjligt en kort stund. Innan det gick över styr; oftast genom att man blev för full och gick in i dimman. Det var inte ovanligt med en vomerande avslutning på de fester vars huvudsyfte var att ha roligt.

Numera, som medelålders medelklassmänniska, ser drickandet annorlunda ut. Det är vin som gäller i huvudsak. God mat och vin, gärna på kartong. Vi träffas några par, äter och dricker vin, och det är trevligt. ”Att dricka vin” har blivit symbolen för det njutningsfulla livet. Kanske det beror på att det påminner om medelhavet och det kontinentala livet; värme, sol, bad, uteservering och brunbränd hud. Numera träffas vi och dricker vin, mer än vi möts för att träffas.

Det konstiga är att ingen längre blir full. Jag har suttit på dessa middagar och vinflaska efter vinflaska har konsumerats, alla dricker kopiösa mängder alkohol men ingen blir berusad och gör dumma saker. Alla pratar och pratar och pratar, och i och för sig blir pratet sluddrigare och sluddrigare och folk blir tröttare och tröttare, men ingen spyr i blomkrukan, klär av sig, börjar slåss, tar kvinnor på brösten eller skäller ut sin man.

Alkoholen har fråntagits sin berusande förmåga. Kvar finns det sofistikerade och behärskade drickandet. Det påminner mer om en vinprovning än en fyllefest.

Tänk vad fruktansvärt trist att bli alkoholist utan att ens ha den glädjen att få tappa kontrollen !

3 kommentarer:

Ingela sa...

Jag tycker att smakupplevelsen ökar men att intresset för alkohol avtar med åren. Fortfarande smakar ett glas vin väldigt gott, men det blir sällan mer än det där enda glaset vid middagsbordet. Möjligtvis ett till i soffan senare på kvällen, men där tar det stopp. Det där med berusning känns lite för jobbigt på nå't vis.

Bakrus har jag upplevt en enda gång i mitt liv, vid högst mpgen ålder dessutom, och det blir aldrig mer. Det finn singet rus som är så trevligt att det kan betala en halv bortastad dag i bakis-tillstånd.

För övrigt har jag alltid tyckt att det är obehagligt att tappa kontrollen, men skönt att släppa den utan sinnesvidgande substanser.

Sven sa...

ingela: Jag håller med dig, jag vill helst inte förstöra en dag pga av bakrus. Men det är faktiskt inte så vanligt med "ett glas vin" till maten idag, oftare blir det många fler glas. Något har hänt, tror jag.

Ingela sa...

Oj, nu när jag läser om min kommentar ser det ut som om jag varit rätt så lullig när jag skrev...

Mogen, bortkastad, finns inget skulle det ju vara. Men det förstod du nog.