21 maj 2008

Skvaller och bloggar

När man läser en del bloggar blir det uppenbart hur mycket daglig irritation som finns hos många, över andras beteenden, uttalanden eller ageranden. De pekar finger än åt höger än åt vänster medan de själva vet det rätta och har den rätta moraliska inställningen. Inom klimatdebatten till exempel är det nu full huggning vem som gör det rätta och vilka som gör fel och skall fördömas.

Men nu vill inte jag göra samma misstag som dem, och sitta och peka finger åt alla dagliga missnöjesbloggare. Jag är inte bättre själv utan har flera gånger förfallit åt elaka inlägg mot företeelser och särskilda grupper. Istället vill jag försöka förstå varför det är så lätt att snabbt fördöma tredje person.

Det vill säga, blogginläggen kritiserar någon som gjort eller sagt nåt dumt. Men denne person kommer troligtvis inte att läsa bloggen och absolut inte känna sig utpekad. Nej, istället uttrycks irritationen mest för att andra bloggare ska hålla med och hjälpa till med bearbetningen. Precis som insändare i tidningen som är riktade till "den som kränker och förtalar", ingen eller alla behöver ta åt sig.

Jag tycker att det verkar som detta fenomen är en typ av skvaller. Skvaller är ju någonting bra som hjälper oss att hålla ihop sociala relationer. Det handlar ju ofta om att tömma ur sig irritation och ilska över någon till en tredje person som inte har något med saken att göra. Den det rör får ofta inte veta någonting alls om vilka känslor han/hon har upprört. Men det är också det som är meningen med skvaller; vi behöver inte ta upp alla konflikter på bordet utan får en kanal där vi kan pysa ut negativ energi.

Nu när vi sitter framför datorer istället för att träffas och skvallra, får nätet naturligtvis en liknande funktion. Men visst är det ett problem när negativa inlägg så lätt kan läggas ut i affekt och sedan går de aldrig att radera.

Jag ska i fortsättningen när jag skriver försöka tänka på att inte sprida negativa energier ut i cyberrymden och tänka på Dalai Lamas ord; de som skadar andra skadar också förmodligen sig själva, så de behöver extra mycket medkänsla för att läka sin inre skada.

Andra bloggar om: ,

1 kommentar:

Bert sa...

Jodå! En och annan offentlig person får nog finna sig i att få en släng av min slev ibland.

Dels för att jag skall få medhåll av andra (dvs bekräftelse av mig själv), dels för att varna andra för eventuell skadlig inverkan/påverkan från personen ifråga. Men vill ju ta hand om sina medmänniskor på bästa sätt.

;-)