tisdag, september 13, 2016

Ett självständigt Norrland blir för stort

Jag tycker att ett självständigt Norrland skulle bli för stort.
Det skulle ju bli lika stort som en storregion. Och det är vi ju emot.

Jag tycker till exempel att Västernorrland kunde stanna kvar i Sverige. För vad bidrar de med egentligen, mer än nedlagda sågverk och massafabriker? Även Skellefteå är ju mest en belastning. Ja hela Västerbotten med Umeå i spetsen kunde svenskarna få behålla.

Jag förespråkar att bara Norrbotten söker utträde ur Sverige och blir självständigt. Om vi undantar östra norrbotten, de har ju vägrat att bygga ut sina älvar, och platsar inte här.

Bara kommuner med malm, skog och vattenkraft får vara med, tycker jag. Och Luleå naturligtvis, för vi har ju Facebook, det som vi ska leva på i framtiden.

I och för sig, vad har Sunderbyn bidragit med? Bor där inte bara rika människor som belastar miljön med överdriven konsumtion. Och Råneå, behöver vi ett sådant speciellt område? Nej, kanske det är vissa delar av Luleå som vi behöver skära bort.

När jag tänker efter så är det ett självständigt Porsön som jag strävar efter. Här har vi ju Luleå Energi och dess huvudkontor, som ger mig värme och varmvatten. Och så har vi ju Facebook, framtiden.

Alla ni övriga, försvinn ur min åsyn. Vi på Porsön vill inte längre ha med er att göra.
Vi klarar oss själva. Vi har eget universitet och ICA. Och fjärrvärme.

******

onsdag, september 07, 2016

Mors virkade dukar på Konsthallen Luleå

I lördags var det vernissage på samlingsutställning Norrland i Konsthallen i Luleå. Jag deltar med 7 akvareller ur serien Mors virkade dukar.

Utställning har som samlande tema "norrländsk politisk konst".   Min mammas berättelse, som var hemmafru från arbetarklassen under folkhemmets framväxt, är i högsta grad en politisk och viktig kvinnohistoria. De virkade dukarna har haft låg status och det kvinnliga hantverket har nedvärderats och kallats förspilld kvinnokraft. Jag vill visa att synen på de virkade dukarna speglar den ojämställdhet som finns i samhället, osynliggörandet av kvinnor och särskilt då hemmafruarna, som levde helt ekonomiskt beroende av en man.

Den 8 oktober på Bokfest 2016, Kulturens hus, släpps boken "ensamheten värst" av Teg Publishing. Det består av Siri Johanssons dagbok, som hon skrev under sina sista 20 år av sitt liv, samt mina akvareller av hennes dukar. Boken handlar om åldrandet och slutet på en människas liv.

På vernissagen berättade jag om bakgrunden till mina målningar och hur jag tänkte när började med det här projektet. Min fru Karin filmade vilket ni kan se här. Utställningen hänger till 9 november.




*********

lördag, augusti 27, 2016

Jag är självupptagen

Jag är självupptagen, som de flesta människor är. Jag är upptagen av hur jag ser ut, hur jag uppfattas av andra, om jag gör ett bra jobb eller om någon är missnöjd med mig. Jag funderar alltid på hur jag bör vara för att få vara med i gruppen.

Och genom att försöka sätta mig in i andras situation, tänkande, åsikter och problem, får jag veta hur jag ska bete mig på ett acceptabelt sätt. Inlevelsen i andra ger svar på de frågor som mitt självupptagna jag ständigt ställer sig. Självupptagenhet är därför förutsättningen för förmågan att känna empati.

Att vara självupptagen är en positiv tillgång, medan att vara upptagen av andra är det stora problemet. Den som hatar är upptagen av någon annan, ett hatobjekt som förmörkar hela dennes sinne. Och en rasist är inte självupptagen, nej, han är upptagen av den andre: invandraren, flyktingen eller romen.

De som är upptagna av andra bär på de negativa mänskliga egenskaperna. De som vill ha det bättre än andra, är själviska och de som vill vara förmer än andra, är självgoda. Den som vill ge igen mot någon annan, är hämndlysten.

För den onde är alltid den andre i fokus, en måltavla för hat och vrede.
För den gode är självet i fokus, som drivkraft för inlevelse och empati.

Eller enklare uttryckt, man måste vara vän med sig själv innan man kan ge någon annan något gott. Givmildhet utgår från att vi kan föreställa oss att det kunde vara vi som behöver hjälp.

Även en person som offrar sitt eget liv för att hjälpa andra, kan ha drivkrafter som är rent själviska. Vi märker det på omsorgens natur, som ofta inte ges med respekt för den andres egen vilja.

Varför blir vissa så upptagna av andra?  Jag tror på det enkla svaret, att de flyr sig själva. De orkar inte se sig själva i spegeln, och fråga sig, vem är jag och hur borde jag vara. De vet helt enkelt inte sitt eget bästa.

********

fredag, augusti 12, 2016

Monstersängar och sömn

I miljoner år så har människan sovit direkt på marken eller golvet. Underlaget har sett ut ungefär som så här:



När homo sapiens blev bofasta jordbrukare för 10 000 år sedan så kom tagelmadrassen, som var lite mjukare än bara en matta eller ett renskinn. Under 1900-talet låg de flesta på skumgummimadrasser i en säng med ribb-botten.

Men varifrån kom idén på att vi ska ligga på metallfjädrar? I början var det ett lager, sedan blev det två lager och sen skulle varje fjäder sys in i särskilda påsar, och ovanpå allt en bäddmadrass. Sängarna idag har ju blivit helt groteska, det är tre - fyra lager fjädrar och bäddmadrasser, och sängen kan vara upp till en meter tjock. Så här ser en normal säng ut som du idag kan köpa för ca 40 000 kr:



Reklamen för dessa sängar är uppbyggd på ett väldigt smart sätt. Ju dyrare säng du köper, desto fler lager fjädrar får du och desto bättre kommer du att sova. Ofta delas de upp i tre kategorier: bra, bättre, bäst. Satsa på dig själv genom att köpa dyraste och därigenom bästa sängen! Men det är absurda påståenden som helt saknar grund. Jag har då inte sett någon forskning som kan bevisa ett uns av vad som påstås om dessa kolossala sängar.

Sanningen är istället att sedan resårsängarna kom in på marknaden, så sover folk allt sämre och allt fler får ont i ryggen. Jag tror att orsaken till de flesta ryggproblem idag är dessa fjädermonster till sängar som gör att kroppen aldrig får vila på ett riktigt sätt.

När du är trött i leder och muskler och du lägger dig på ett riktigt hårt underlag så kan kroppen äntligen slappna av. Kroppen känner stödet. Men om du istället ligger på fyra-fem lager fjädrar som hela tiden rör sig måste ryggen, musklerna och senorna hålla sig aktiva och parera alla rörelser. Vilket försämrar sömnen och till slut ger dig ryggskott.

Jag har flera år försökt få tag i en snygg säng med ribb-botten, som jag kan lägga en vanlig madrass på. Men det är hopplöst, det säljs bara sådana riktiga sängar för barn numera, eller som våningssängar. Så därför, i min resårsäng Sultan från Ikea, har jag ovanpå sängen lagt en plywoodskiva för att få ett hårt underlag. Ovanpå skivan har jag en madrass. Och min kropp får en skön vila. Nästa steg kanske blir att sova på en matta på golvet.

*****

tisdag, juni 21, 2016

Alkoholdrickandet går längre och längre upp i åldrarna



I Godmorgon världen i P1 ställdes nyligen frågan, varför är ungdomar av idag så skötsamma? Och det kan man verkligen fråga sig. Alkoholforskare är förbluffade över skolungdomarnas minskade drickande och minskade droganvändning sedan 70-talet. Det är de lägsta nivåerna som någonsin uppmätts.

Bara sedan år 2000 har antalet niondeklassare som någon gång provat alkohol halverats! Trenden gäller både i städerna och på landsbygden, oberoende av kulturell bakgrund och är ett globalt fenomen.

En av förklaringarna kan vara att det är hårdare konkurrens både att få jobb och bostad. Alla måste plugga i gymnasiet och universitet för att ta sig fram och få ett bra liv. Därför är ungdomar idag helt främmande för att flyta omkring helt meningslöst som Jack gjorde på 70-talet. Det är inte punk som gäller längre utan dansmusik vars rytm passar bättre till löpbandet. En annan förklaring är naturligtvis de sociala medierna, där ungdomar kan ta kontakt och visa upp sig utan att behöva berusa sig för att bjuda upp till dans.

Många äldre fortsätter trots allt att klaga på ungdomarna och hävdar att de blivit curlade av sina föräldrar och därför blivit bortskämda och lata. Det är helt fel. Ungdomar av idag är skötsamma, tycker det är dumt att dricka, är hälsomedvetna, otroligt ambitiösa och ansvarstagande. Dessutom mycket trevligare och socialt utåtriktade än alla tidigare generationer.

Det vi måste oroa oss för idag är vuxenvärldens leverne. Hur ska vi kunna påverka de äldres attityder till alkohol och droger? Alkoholdrickandet går nämligen högre och högre upp i åldrarna. Riskkonsumtion av alkohol ökar dramatiskt bland Sveriges pensionärer. Störst är ökningen hos 75-åriga kvinnor, där andelen riskdrickare femtonfaldigast på 30 år. Situationen är alarmerande, särskilt då kommunernas äldreomsorger inte är anpassade efter att ta hand om ett ökat antal missbrukare.

Jag tror att ungdomarna måste ta tag i vuxenvärlden och göra särskilda insatser. Man kan tänka sig att starta organisationen "Ungdomar räddar vuxenvärlden", där ungdomar engagerar sig i arbetet mot alkohol och droger hos äldre. Organisationen kunde ha röda jackor på sig och gå runt och vandra på barer, restauranger och äldreboenden. Försöka prata med de äldre och fråga om de behöver någon hjälp på nåt sätt. Kanske hjälpa en pensionär hem som fått i sig för mycket.

Det handlar mycket om att förändra de äldres attityder, att ungdomarna sprider tanken på att man inte behöver dricka för att ha roligt. "Ungdomar räddar vuxenvärlden" kunde ha föreläsningar hos PRO i syfte att förändra deras värderingar och levnadssätt.

Det är också viktigt att ungdomarna med röda jackor samlas utanför systembolaget i samband med riskhelger som påsk, midsommar och jul- och nyårshelgen. Där kan de dela ut broschyrer med information om att äldres hjärnor är särskilt känsliga för alkohol och skapar ökade minnesproblem och större risk för fallolyckor.

**********

lördag, maj 28, 2016

Fantastisk konst i Kalix



Starka konstupplevelser är inget som man kan räkna med bara genom att gå på en utställning. Det krävs att jag som betraktare når fram till konstverket, att det ger genklang i min subjektiva värld, men också något mer, något med ord obeskrivbart, en tändande gnista som närmast påminner om förälskelsen. Något uppstår och man förstår inte riktigt vad som hände.

Igår kväll var jag inbjuden till vernissage i Åsa Morins nya galleri i Kalix, Galleri Lejon. Det ligger centralt i stan och hon har visat tre utställningar hittills. Jag måste erkänna att jag inte hade så stora förväntningar. Som Lulebo har man ju ofta ett kolonialistisk förhållande till de mindre orterna i Norrbotten, kan det verkligen vara något intressant som visas i Kalix? Samma inställningen har tyvärr Norrbottens två stora tidningar och de bevakar sällan kulturhändelser som händer utanför Luleå. Men Åsa var mycket glad just denna kväll eftersom Bergsten från NSD besökt galleriet för att skriva om utställningen.



Utställare var Tomas Nanne Sandberg från Sollentuna. Han visade sig vara en mycket välrenommerad målare, utbildad på Konstfack och med ett flertal utställningar bakom sig. Hans senaste utställning har just avslutats på Edsviks konsthall. När jag pratade med honom upptäckte jag flera beröringspunkter, inte bara Edsvik där jag själv ska ställa ut i sommar, utan han hade också varit med i Liljevalchs vårsalong flera gånger. Och när han beskrev hur han tänkte kring sitt måleri så överensstämde det i så hög grad med hur jag själv tänker, att det kändes nästan som om vi kom från samma universum.

Tomas är passionerade målare. Att måla är det absolut viktigaste för honom, ett behov som verkar så stark att det har honom helt i sitt grepp. I en bok som han givit ut, Minnen av morgondagen, skriver han i inledning: I am addicted to painting. I do not care about the result. Han målar sin absoluta närhet, miljöer som han ser när han promenerar omkring i Stockholm och Sollentuna: hus, tunnelbanestationer, viadukter, ofta ödsliga men ibland med människor som står och väntar. Han besöker platserna många gånger, tecknar och tecknar, tills han känner att platsen helt har internaliserats, sedan målar han ur minnet i ateljén. Det ger bilderna en stark känsla av närvaro.



Och tavlorna var verkligen fantastiska. Jag blev stående framför dem länge, och det där som ibland kan uppstå uppstod.

Jag ger en eloge till Åsa Morin som driver galleriet och jag önskar henne lycka till i fortsättningen. Och uppmanar alla självgoda lulebor: åk till Kalix!

********

onsdag, maj 11, 2016

Juridiska psykopater

Armand Peugeot hade ärvt ett litet stålgjuteri men bestämde sig 1896 för att börja tillverka bilar. För det ändamålet skapade han ett företag, som fick hans namn men samtidigt var helt fristående från honom. Så fungerar alla aktiebolag, de har ingen "kropp" men behandlas ändå som "juridiska personer". Om en bil som han sålt gick sönder kunde de stämma företaget, men inte Armand Peugeot. Om företaget lånade miljoner och sedan gick i konkurs så var Armand inte skyldig en krona. Om detta kan man läsa om i boken Sapiens av Yuval Noah Harari.

En juridisk person, styrs av en vald styrelse och en vd, alla kan bytas ut men företaget finns ändå kvar. Det är en väldigt smart konstruktion, men det finns ett problem.

Juridiska personer har inget samvete, ingen empatisk förmåga, känner ingen ånger, skuld eller ansvar. Juridiska personer är därför definitionsmässigt psykopater. De har egentligen bara en primitiv drift, och det är att dra egna fördelar gentemot andra företag. Därför kan en juridisk person vara helnöjd med sitt resultat även om tusentals människor drabbats av hungersnöd, torka, översvämning, oljekatastrofer, sjukdomar, miljöförstöring, dödsfall. Ett företag känner ingenting för det.

Alla fysiska personer som arbetar inom en juridisk person riskerar därför att inordna sig i företagets psykopati, även om de själva inte är personlighetsstörda. Ansvarig personal inom Nordea kan utan att blinka medverka till skatteflykt genom att skapa brevlådeföretag i Panama, utan att bry sig om var pengarna kommer ifrån eftersom ingen enskild person i Nordea behöver ta på sig ansvaret. Och Nordea som företag kan inte känna någon skam.

Det enda som kan reglera dessa psykopatverksamheter är därför staten, genom att sätta upp hållbara regler och juridiska gränser som måste följas.

Det konstiga är att politiker, särskilt borgerliga partier, hellre vill att staten ska reglera och höja straffen för fysiska personer, det vill säga vanliga kriminella. Men då det gäller att skapa hårdare regelverk för att begränsa vinstdrivande företags framfart, då upprörs politiker och ställer sig upp och försvarar företagens rättigheter.

Jag har väldigt svårt att förstå att personlighetsstörda juridiska personer utan förmåga att känna skuld och skam, ska få härja fritt i denna värld.